Shoot photo improvisé/Improvised photo session/Improviserad modellfotografering

Parfois la photo donne des drôles de rencontres. Comme avec Andrea, Stéphanie et Phany. Elles ont toutes 17 ans, rêvent de faire les mannequins et cherchaient depuis longtemps un photographe. Moi, ce soir-là, j'étais à la recherche d'un sujet. Nos chemins sont croisés au Forum des halles. Voici le résultat.

Sometimes carrying a camera makes you meet people in an unusual way. Like with Andrea, Stéphanie and Phany. They are all 17 years old, dream about being top models and had been searching for a photographer for some time. I, this particular evening, was looking for something or someone to portray. Our paths crossed at the Forum des halles. Here's the result.

Ibland leder fotograferandet till oväntade möten. Som med Andrea, Stéphanie och Phany. De är alla 17 år, drömmer om att modella och har länge letat efter en fotograf. Jag var kvällen ifråga på jakt efter något eller någon att ta bilder av. Våra vägar korsades i Forum des halles. Här är resultatet.

Rose, c'est Paris

Intriguée par les affiches dans le métro, je suis allée voir l'expo Rose, c'est Paris, de Bettina Rheims et Serge Bramly à la BnF. Je n'ai pas été déçu.
D'abord un film, très érotique, un hommage à Paris, pleine de références surréalistes et autres (j'ai pensé aux cinéastes Alfred Hitchcock et David Lynch, le chef d'œuvre "Laura" d'Otto Preminger mais aussi le clip "Strangelove" par Anton Corbijn pour les Depeche Mode). Après les photos, sublimes, reprenant les plans les plus forts.
Sortie de l'expo, je me sentais quand même un peu vide. Peut-être dû à la beauté très consensuelle des actrices — même les punkettes ressemblent à des tops. J'aurais souhaité quelque chose un peu moins attendu de temps en temps. Et la séquence avec Naomi Campbell et Azzedina Alaïa m'a carrément gonflée. Trop de mode, tue la mode, quoi.

Intrigued by the posters in the subway, I went to see the show Rose, c'est Paris, by Bettina Rheims and Serge Bramly at the Bibiliothèque National de France. I wasn't disappointed.
First of all a very erotic movie, a tribute to Paris, full of surrealist as well as other references (it made me think of film makers such as Alfred Hitchcock and David Lynch, the movie "Laura" by Otto Preminger, but also the Anton Corbijn video "Strangelove" for the Depeche Mode). After that the photos, all fabulous, of the strongest scenes.
But once outside, I felt a little empty. Maybe because of the somehow stereotyped beauty of the actresses  — even the punk girls looked like top models. I would have appreciated something less expected from time to time. And the scene with Naomi Campbell and Azzedina Alaïa really bored me out. Too much fashion, kills the fashion.

Med nyfikenheten väckt av affischerna i tunnelbanan, begav jag mig för att se utställningen Rose, c'est Paris, av Bettina Rheims och Serge Bramly på Bibiliothèque National de France. Jag blev inte besviken.
Först en mycket erotisk film, en hyllning till Paris, full av surrealist- och andra referenser (den fick mig att tänka på filmskapare som Alfred Hitchcock och David Lynch, filmen "Laura"av Otto  Preminger, men också Depeche Mode-videon "Strangelove" av Anton Corbijn). Sedan fotografierna, fantastiska, med kärnpunkterna i de olika scenerna.
Men då jag kom ut, kände jag mig lite tom. Kanske beroende på skådespelerskornas väl standardmässiga skönhet — till och med punkbrudarna såg ut som toppmodeller. Jag skulle ha uppskattat något mindre förutsägbart då och då. Och scenen med Naomi Campbell och Azzedina Alaïa kändes riktigt ospännande. För mycket mode, tar kål på modet.

Hôtel Arc Élysées

Cette semaine, j'ai encore fait des photos à l'Hôtel Arc Elysées. Les images des chambres que vous voyez ci-dessus, ce sont des prises de vue que j'ai réalisées l'année dernière. Cette fois-ci, c'était le tour à l'accueil et la salle au petit-déjeuner qui ont récemment été refaites. Une mission sympa et un vrai challenge de prendre une commande en tant que photographe professionnelle.

This week, I've returned to take new photos at the Hôtel Arc Elysées. The photos of the rooms that you see above, was taken by me last year. This time, the job was to capture the reception and the breakfast room that has recently been renovated. A good job and a great challenge to take on work as a professionnal photographer.

Den här veckan hade jag i uppdrag att ta nya bilder på Hôtel Arc Elysées. Bilderna av rummen, som ni kan se här ovanför, tog jag förra året. Den här gången hade turen kommit till receptionen och frukostmatsalen som nyligen undergått en renovering. Ett roligt jobb och en spännande utmaning att fota för en uppdragsgivare.

Tender is the night/Tendre est la nuit

Once again I'm having the honour of being published on the blog of french newspaper Liberation.

Encore une fois, j'ai l'honneur de retrouver une de mes photos sur le blog de Liberation.

Ännu en gång har jag äran att bli publicerad på tidningen Liberations blogg.

Eoles first show/première exposition/första utställning

Éole avec une photo de sa chérie, Véro/with a photo of his sweetheart, Véro, med ett foto av flickvannen Véro

Jusqu'à mi-mai, allez voir les photos d'Éole au bar Pili Pili dans le 11e. C'est la première expo par cet adorable garçon, connu sur Flickr pour son série de "jumps" européens et ses photos d'archi en grand angle. La séléction ici est très bien faite et donne un ensemble coloré et urbain.

Until the middle of May, you can see the photos by Éole at the bar Pili Pili in the 11th arrondissement of Paris. It's the first exhibition by this adorable young man, known from Flickr for his european jumps and his wide angled architecture pics. The pick here is well done and the result is very colorful and urban.

Till och med mitten på maj, kan man se foton av Éole på baren Pili Pili i Paris elfte arrondissemang. Det är den första utställningen för den här charmerande unge mannen, känd från Flickr för sina europeiska "jump"-bilder och sina vidvinkelfoton av arkitektur. Urvalet här är bra gjort, med mycket färg och storstad.

Helter Skelter

Œuvres de/Works by/Verk av Joël Hubaut

Si on cherche une galerie branchée et la foule qui va avec, Mycroft est un bon endroit pour commencer. Placée pas loin de la rue Oberkampf, cette toute petite espace propose régulièrement des expositions qui ne laisse pas indifférent.
Mardi soir, je suis allée au vernissage de la nouvelle expo, Helter Skelter, avec des œuvres en mixed media par Federico Solmi, Gwenaël Billaud et Joël Hubaut. Ici on est dans la dérision de tout ce qu'évoque la pop culture dans une manière très sex, drugs and rock'n'roll. Comme expliquent les commissaires d'expo, Yann Perol et Gwenaël Billaud : Trois artistes réunis autour des notions de subversion et d’humour noir. Trois univers qui tournent en dérision les références liées à la religion, la guerre, la mort en une sorte de détournement corrosif faisant la démonstration de l’absurdité du monde. Jusqu'au 10 avril


If your looking for a very hip gallery and the crowd that comes with it, Mycroft is a good place to start. Not far off from the trendy rue Oberkampf, this small space regularly offers exhibitions that does not leave you indifferent.
Tuesday evening, I went to the opening of their new show, Helter Skelter, with mixed media work of artists Federico Solmi, Gwenaël Billaud and Joël Hubaut. A provocative view on pop culture in a very sex, drugs and rock'n'roll sort of way. Like the curators, Yann Perol and Gwenaël Billaud, put it : Three artists united around the notions of suberversion and black humour. Three universes that scorns the references connected to religion, war and death in a caustic embezzlement that demonstrates the absurdity of the world. Until April 10


Om du är på jakt efter ett hippt galleri med den skara människor som följer med, är Mycroft ett bra ställe att börja på. Bara ett stenkast från trendiga rue Oberkampf, erbjuder den här lilla lokalen regelbundet utställningar som inte lämnar en oberörd.
I tisdags kväll var jag där på vernissagen av deras senaste utställning, Helter Skelter, med verk i blandteknik av konstnärerna Federico Solmi, Gwenaël Billaud och Joël Hubaut. En provokativ syn på popkulturens huvudfrågor med ett stänk av sex, drugs and rock'n'roll. Eller som utställningskommissarierna, Yann Perol och Gwenaël Billaud, uttrycker det : Tre konstnärer samlade kring begrepp som suberversion och svart humor. Tre universum som driver med referenser förknippade med religion, krig och död i en bitande kritik som visar på världens absurditet. T.o.m. 10 april

Karin in Hungary/Karin en Hongrie/Karin i Ungern

Encore un fois, mes affichages sur Flickr montent énormement tout d'un coup. Peut-être grâce à ce coup de pub par une bloggeuse hongroise ? Yummi.hu

Once again, my view stats on Flickr get an enourmous peak. Maybe thanks to this article by an hongarian blogger? Yummi.hu 

Ännu en gång, drar mina tittarsiffror på Flickr iväg mot nya höjder. Kanske tack vare lite gratisreklam från denna ungerska bloggare? Yummi.hu 

Like the first rays of sun/Comme les premiers rayons de soleil/Likt solens första strålar

L'arrivée de printemps oblige, allez découvrir les photos charmantes et rafraîchissantes de Karin Nussbaumer et de Frank Visser à la Librairie Photographique. Avec des enfants, pleine d'espièglerie, qui comme les premiers rayons de soleil chauffent le cœur et font sourire. Jusq'au 21 avril.

Springtime is here, so go and have a look at the charming and refreshing photos of Karin Nussbaumer and Frank Visser at La Librairie Photographique. You'll see kids, full of mischief, who like the first rays of sun warms your heart and makes you smile. Until April 21.

Våren är här och vad kan då passa bättre än att upptäcka Karin Nussbaumers och Frank Vissers charmiga och uppfriskande bilder på la Librairie Photographique. De visar barn, fulla av upptåg, som likt solens första strålar värmer hjärtat och lockar till skratt. T.o.m. 21 april.