Too many cameras/Trop d'appareils photo/För många kameror

Dimanche, c'était la fête annuelle de Ganesh dans mon quartier. Pour chaque année, j'ai l'impression que la foule qui vient regarder est de plus en plus grande. Et une bonne partie portent des appareils photo avec eux : des appareils pro, des compacts, des téléphone portables… C'était carrément difficile de faire des photos sans que d'autres photographes squattent dedans. ça m'a pas empêché de prendre un vilain plaisir à passer mon temps à jouer les photoreporters. Rarement voit-on à Paris un événement plus coloré, intense et mystique !
La journée a terminé sur la terrasse d'un restau indien avec The Paris Photography Meetup Group. Mais là, par contre, pas un indien autour des tables. Ils étaient tous en train de manger dans la rue à côté du temple. Et franchement, ce que j'ai vu sur leurs assiettes en papier avait l'air mieux que mon mélange de riz rechauffé. L'année prochaine je mangerai avec eux et j'essaierai de convaincre les autres photographes du groupe à venir avec moi !

Sunday, the annual Ganesh celebration took place in my neighbourhood. Every year, I have the impression that the crowd is getting bigger and bigger. And a large number has a camera with them: professional cameras, point and shoots, cam phones….  It was even hard to take a picture without getting at least one other photographer in it. This didn't keep me from having a really good time, getting my kicks as a photoreporter. It's not every day you can participate in such an intense, colorful and mystical event in Paris!
The day ended on the outdoor tables of an indian restaurant with The Paris Photography Meetup Group. But all of a sudden, no indians around us. They were all eating in the street, just beside the temple. An frankly, what I saw on their paper plates looked much better than my microwaved rice mix. Next year, I'll eat with them, and I try to persuade the other photographers from the group to come with me!

I söndags var det återigen dags för den årliga Ganeshafesten i mitt kvarter. Varje år tycks skaran av åskådare bli allt större. Och nästan alla har en kamera med sig: proffskameror, kompaktkameror, telefonkameror… Det var till och med svårt att fotografera utan att få med minst en annan fotograf i bilden. Det hindrade inte mig från att ha ett par jätteroliga timmar i rollen som fotoreporter. Det är inte varje dag som man får möjligheten att delta i en så intensivt, färgstarkt och mystiskt evenemang mitt i Paris!
Dagen avslutades på uteserveringen till en indisk restaurang tillsammans med The Paris Photography Meetup Group. Men plötsligt fanns det inga indier alls runtomkring oss. De var alla fullt upptagna med att äta ståendes på gatan, bredvid templet. Och helt ärligt såg det de hade på papptallrikarna betydligt godare ut än min mikrovågsvärmda rismis. Nästa år ska jag äta med dem och jag ska försöka få med mig de andra i gruppen på det också!