Nathalie & PX3

"21 grammes" © Nathalie Deposé

Trois questions à Nathalie Deposé, qui a été recompensée pour deux photos dans le concours PX3 cette année.

Three questions to Nathalie Deposé, who was awarded for no less than two of her photos in the contest PX3 this year.
Tre frågor till Nathalie Deposé, som vunnit pris för inte mindre än två av sina bilder i årets upplaga av tävlingen PX3.

1. Ton travail dans le cinéma (Nathalie est deuxième assistant réalisateur), influence-t-il tes photos ? Le cinéma et la photographie sont pour moi deux univers distincts que j'essaie de ne pas mélanger. L'influence que je revendique par contre est plus du côté de la peinture ; les paysages doux et harmonieux de Corot, Chagall se représentant inlassablement en compagnie de sa femme dans ses tableaux, les attitudes des personnages de Michael Borremans qui sont comme des décharges émotionnelles, le tableau de Courbet "l'Homme blessé" que je vais voir régulièrement au musée d'Orsay, voilà ce qui par touches m'inspire!

2. Tes images ont un côté sombre et mystérieux. Est-ce voulu, et est-ce que tu les considères narratives ou pas ? Le côté mystérieux revient toujours malgré moi. Pour le côté sombre il appartient à chacun de le voir ou pas. Pour ma part il n'est pas consciemment présent.
La narration se construit plutôt en terme de résonance entre les photos, ça en devient presque une sensation physique. il n'y a pas d'histoire construite à proprement parler, comme un scénario qu'on pourrait écrire en amont. La narration part de l'intime pour s'ouvrir sur l'autre en partant du principe que "je est universel". Les oeuvres d'art qui partent de l'intime m'ont toujours fascinées.

3. Participer dans des concours, qu'est-ce que cela représente pour toi ? Les concours sont avant tout une chance de pouvoir montrer son travail. Ce n'est ni une récompense ni un moteur. C'est plus une question de visibilité, ce qui est la vocation de tout travail artistique : être vu pour que le travail artistique puisse trouver son existence propre. Etre visible c'est aussi le moyen de tracer son chemin.

"Your weight"© Nathalie Deposé

1. Your work in the movie industry (Nathalie is director's second assistant), has it influenced
your photography? Film and photography are for me two separate worlds that I try not to mix. The influence that I claim is more on the side of painting; the soft and harmonious landscapes of Corot, Chagall tirelessly representing himself together with his wife in his work, the emotional shock attitudes of the characters of Michael Borremans, the painting "Wounded man" by Courbet", that I regularly go see in the musée d'Orsay — this is what moves and inspires me!

2. Your images are quite dark and mysterious. Is that what you aim for, and do you consider them narrative or not? The mysterious part always shows up in spite of myself. If their is a dark side to them is up to the viewer to decide. For me this is not a conscious choice.
The narrative is more like a resonance between the pictures, it becomes almost a physical sensation. There is no real story, no scenario written in advance. The narrative part emerges from within and opens up to others on the assumption that the "I is universal." Work of art that evolves from the intimate has always fascinated me.

3. Participating in contests, what does it mean to you? A contest is first of all a chance to show your work. It is neither a reward nor a motor. It's more a question of visibility, which is the vocation of every work of art: to be seen so that the artistic work can find its own existence. Being visible is also a way to trace your path.

1. Ditt arbete inom filmindustrin (Nathalie är andra regiassistent), influerar det dina bilder? Film och fotografi är för mig två olika världar som jag försöker att inte blanda samman. Det som influerar mig finns mer på målerisidan; Corots mjuka och harmoniska landskap, Chagall som outtröttligt avbildar sig i sällskap med sin hustru i sina målningar, uttrycket hos personerna hos Michael Borremans likt känslomässiga chocker, målningen "Sårad man" av Courbet som jag regelbundet återser på musée d'Orsay, allt detta berör och inspirer mig!

2. Dina bilder har en mörk och en mystisk sida. är det vad du velat, och förtäljer de en berättelse eller inte? Den mystiska sidan dyker alltid upp vare sig jag vill det eller inte. Om det också finns en mörk sida är upp till andra att bedöma. För mig är detta inte ett medvetet val.
Historien som berättas är uppbyggd av en resonans mellan bilderna, som nästan blir till en fysisk känsla. Det finns inte något i förväg skrivet scenario. Berättelsen kommer inifrån och öppnar upp sig mot den andra i antagandet att "jaget är universellt." Konstverk som utgår från det intima har alltid fascinerat mig.

3. Vad innebär det för dig att delta i tävlingar? Tävlingar är i första hand en chans att visa upp sitt arbete. Det är varken en belöning eller en motor. Det är mer en fråga om den visibilitet, något som är varje konstverks kall: att bli sedd så att ens verk kan existera på egen hand. Att synas är ett sätt att bana väg för det man gör.