Photoquai 2011

Photoquai, outdoor photo show in Paris  from Sept. 13—Nov. 11 2011/
exposition photo en plein air entre le 13 sept. et le 11 nov. 2011/
fotoutställning längs en av Paris kajer från den 13 sept.—11 nov. 2011

The third edition of Photoquai shows no less than 46 photographers from 29 countries. Here are my favourites from this Parisian biennial of non-Western photography. It only lasts until November 11, so hurry up if you don't want to miss it!

La troisième édition de Photoquai présente pas moins que 46 photographes venus de 29 pays. Voilà mes coups de cœur de cette biennale de la photographie non-occidentale. Cela se termine le 11 novembre, donc depêchez-vous si vous voulez la voir!

Den tredje upplagan av Photoquai visar inte mindre än 46 fotografer från 29 länder. Här är mina favoriter från denna Paris-biennal för ickevästerländskt foto. Den avslutas den 11 november, så skynda er om ni vill hinna se!

Sacré Sandra !

Marc Pussemier, Librairie Photographique,
& Sandra Schmalz

She is one of the gifted photographers I met during the Boehm Kobayashi workshop earlier this fall. Since then Sandra Schmalz has showed her work Elli at the Quinzane Photographique Nantaise — where she was given the QPN 2011 award. Plus her series Portrait with façade is right now at the Librairie Photographique in Paris. And on November 10 opens a group show, organized by Fetart: Il est interdit d'interdire ! ("It is forbidden to forbid!"), where you can get a glimpse of her new work. A talent to seriously watch out for.

Elle est une des photographes talentueux que j'ai rencontré lors du workshop Boehm Kobayashi en août cette année. Depuis, Sandra Schmalz a montré son travail Elli au Quinzane Photographique Nantaise — où elle a été récompensée par le prix QPN 2011. Sa série Portrait with façade est actuellement exposé à la Librairie Photographique à Paris. Et le 10 novembre ouvre une exposition collective, organisée par Fetart: Il est interdit d'interdire ! où il s'agit de ses nouveaux œuvres. Un talent à suivre attentivement…

Hon är en av de begåvade fotograferna jag lärde känna på workshopen med Boehm Kobayashi tidigare i höstas. Sedan dess har Sandra Schmalz visat sitt verk Elli på Quinzane Photographique Nantaise, där hon tilldelades priset QPN 2011. Dessutom är hennes bildserie Portrait with façade aktuell på Librairie Photographique i Paris. Och den 10 november är det vernissage för en grupputställning, organiserad av Fetart: Il est interdit d'interdire ! ("Det är förbjudet att förbjuda!"), där man kan se några av Sandras nya verk. En talang att inte släppa med blicken!

Rencontres Photographiques du 10e

The main hall at the town hall of Paris 10/Le hall central de la Mairie du 10/Stora salen i borgmästeriet i Paris 10 arr.

Fifteen selected photographers, two exquisite corpses and a fabulous photo game by the collective Faux Amis. Thursday was the opening night for the main show of the 4th edition of the Rencontres Photographiques du 10e.

Quinze photographes sélectionnes, deux cadavres exquises et un jeu photo fabuleux signé le collectif Faux Amis. Jeudi soir a eu lieu le vernissage de l'exposition centrale du 4eme édition des Rencontres Photographiques du 10e.
Femton utvalda fotografer, två cadavres exquis och en fantastisk foto-lek av kollektivet Faux Amis. I torsdags var det vernissage för huvudutställningen i den fjärde upplagan av Rencontres Photographiques du 10e.

La belle Adeline

I got to know Adeline when taking photos at a performance of Flexible, Hop Hop! (written by Emmanuel Darley), a theater play that she is directing, and also starring in. Above you see some pics I shot recently for her actor's portfolio.

J'ai connu Adeline lorsque j'ai pris des photos à une répresentation de la pièce de théâtre Flexible, Hop Hop!, (écrit par Emmanuel Darley), qu'elle a mis en scène, et dans laquelle elle joue. Ci-dessus vous trouvez quelques images que j'ai pris récemment d'elle, pour son book d'actrice.

Jag lärde känna Adeline då jag fotograferade en föreställning av teaterpjäsen Flexible, Hop Hop!, (manus av Emmanuel Darley), som hon regisserar och även spelar med i. Här ovan ser ni några bilder jag nyligen tog av henne, ämnade för hennes skådespelarportfolio.

Claudine Doury & Jeffrey Silverthorne

Jeffrey Silverthorne @ VU

Apart from both being excellent photographers and represented by the agence VU, Claudine Doury and Jeffrey Silverthorne don't have much in common. Claudine Doury, who I admire a lot because of her ability to go between reportage and staging, investigates the sensibility of children and teenagers. while as Jeffrey Silverthorne violently explores the questions of sex and death, taking us to the darker corners of society, such as morgues and brothels. (And yes, sometimes it reminds me of Antoine Agata's work).
Right now, the two of them are being exposed in Paris, and I highly recommend their shows. Doury's at the Carré de Baudoin and Silverthorne's at the galerie VU. Jeffrey Silverthorne, Galerie VU, until Oct. 29. Claudine Doury, Carré de Baudoin, until Nov. 26, 2011.

From the series/De la série/Från serien "Sasha", Claudine Doury @ Carré Baudoin

À part d'être tous les deux des excellents photographes représentés par l'agence VU, Claudine Doury et Jeffrey Silverthorne n'ont pas grande chose en commun. Claudine Doury, que j'admire beaucoup pour son aisance d'osciller entre le reportage et la mise en scène, se renseigne sur la sensibilité des enfants et des adolescents. Jeffrey Silverthorne, de son côté, explore violemment les questions de la sexualité et de la mort, nous emmenant au coins les plus sordides de la société, comme les morgues et les maison closes (et oui, parfois cela me rappelle l'œuvre d'Antoine d'Agata).
En ce moment, les deux sont exposés à Paris, et je vous recommande vivement d'aller voir les expos. Celle de Doury au Carré de Baudoin, celle de Silverthorne's à la galerie VU. Jeffrey Silverthorne, Galerie VU, jusqu'au 29 oct.. Claudine Doury, Carré de Baudoin,  jusqu'au 26 nov, 2011.

Film by/par/av Claudine Natkin about/sur/om Claudine Doury

Förutom att båda är utmärkta fotografer, representerade av agenturen VU, har inte Claudine Doury och Jeffrey Silverthorne så mycket gemensamt. Claudine Doury, som jag beundrar mycket för hennes förmåga att röra sig mellan reportage och iscensättning, utforskar barn och tonåringars känsloliv. Jeffrey Silverthorne, å sin sida, utforskar frågor kring död och sexualitet och tar oss med till samhällets mörkare hörn, som bårhus och bordeller (och, ja, ibland påminner det mig om Antoine Agatas bilder).
Just nu ställer båda två ut i Paris, och jag rekommenderar de som har möjligheten, att se båda utställningarna. Doury på Carré de Baudoin och Silverthorne på galerie VU. Jeffrey Silverthorne, Galerie VU, t.o.m 20 okt. Claudine Doury, Carré de Baudoin, t.o.m. 26 nov. 2011.

Ares 20 ans/years/år !

I came to know about Ares when I was doing a reportage as an admission test to get in to the EMI-CFD photojournalist course. Looking for places offering integration jobs, a journalist from the financial magazine Alternatives Economiques told me about a couple of different cooperatives and associations, among them Ares. I contacted them, and they accepted me to come and take some photos. They could use my pics for free, and I eventually got into my program, so I guess it was a good deal for both of us!
Since then, I've been doing a couple of workshops with the employees, and my latest mission was to take photos of their hands, to use as signs for the 20 year anniversary party, that took place Monday evening at the art center 104 here in Paris.
The event turned out a big success with lots of people who attended an exhibition, a conference and a cocktail party, interrupted from time to time by the excellent performances of the Ares' own theater troup.

J'ai connu Ares lors du reportage qui faisait parti de mes tests d'admission à la formation de photojournalisme à EMI-CFD. Je cherchais des lieux d'emploi d'insertion, et un journaliste du magazine économique Alternatives Economiques m'a donné quelques pistes des cooperatifs et des associations, entre eux Ares. Je les ai contacté, et on a accepté que je vienne prendre quelques photos. Ils ont eu le droit de se servir librement de mes photos, et moi finalement, j'ai été admise à la formation, ça nous a donc servi tous les deux !
Depuis, j'ai fait quelques ateliers avec les salariés, et ma dernière mission, c'était de prendre en photo leurs mains, pour créer un système de signalétique pour la fête des 20 ans d'Ares, qui a eu lieu lundi dernier au centre d'art Le 104, à Paris.
L'événement était un succé avec beaucoup de monde qui a suivi un parcours, puis assisté à une conférence et finalement il y avait un cocktail, tout cela interrompu de temps à autre par des saynètes, jouées par le superbe groupe de théatre d'Ares. 

Jag kom i kontakt med Ares då jag höll på med intagningsprovet för EMI-CFD fotojournalistutbildning. Till reportagedelen  av provet, sökte jag efter ställen som erbjöd instegsjobb, och en journalist från ekonomitidningen Alternatives Economiques gav mig namnet på ett antal kooperativ och föreningar, bland dem Ares. Jag ringde upp dem och de accepterade att jag kom och tog lite bilder. Det visade sig bli en bra överenskommelse för oss båda, för de fick lov att använda mina bilder gratis och jag kom in på utbildningen som jag sökte!
Sedan dess, har jag också hunnit med att hålla i ett par workshops för de anställda, och min senaste uppgift där var att ta fotografier av händer, som sedan skapa ett skyltsystem för deras 20-årsjubileup, som hölls i måndags på konstcentret 104 här i Paris.
Evenemanget blev en stor succé med många besökare. Dessa erbjöds en rundvandring på en särskilt ihopsatt utställning om företaget, följt av en konferens och slutligen ett cocktailparty — allt detta med avbrott för sketcher, uppförda av Ares egen, fantastiska teatergrupp.

Nuit blanche 2011

La Nuit Blanche à Paris, ça égale souvent attendre très longtemps pour voir pas grande chose. Cette année, j'avais décidé de ne pas faire la queue du tout. Tant pis pour Sachiko Abe, Christian Boltanski, Purple Rain et cie! J'ai quand même réussi à voir des trucs bien. Même si souvent, il me semble que les installations artistiques plutôt servent comme joli fond pour les photos des visiteurs, que de faire réflechir les gens.
Mes coups de cœur : Des graphistes japonaises au Centre Pompidou et Douglas Gordon chez La Machine avec une toute nouvelle installation vidéo.

Centre Pompidou

La Nuit Blanche (The white=sleepless night) in Paris, often means waiting a lot for not much. This year, I had decided not to wait in line at all. Never mind Sachiko Abe, Christian Boltanski, Purple Rain and the others ! I managed nevertheless to see some interesting stuff. Even if the artistic installations rather seem to serve as background for the visitors photos, than to make people think.
My favourites: Japanese graphic designers at Centre Pompidou and Douglas Gordon at La Machine with a brand new video installation.

Douglas Gordon @ La Machine

La Nuit Blanche (Den vita=sömnlösa natten) i Paris, innebär ofta mycken väntan för desto mindre innehåll. I år hade jag bestämt mig för att inte köa överhuvudtaget. Strunt i Sachiko Abe, Christian Boltanski, Purple Rain och de andra publikmagneterna ! Jag lyckades hursomhelst att se en hel del intressant. även om det ibland känns som om konstinstallationerna mer tjänar som bakgrund till publikfoton än manar till eftertanke.
Mina favoriter var: japanska grafiska formgivare på Centre Pompidou och Douglas Gordon på La Machine med en sprillans ny videoinstallation.

Yours truly at/Moi au/Jag tar en pose på Centre Pompidou

Fotografiska

Along with my father, now a retired photographer, I visited Fotografiska in Stockholm during my trip to Sweden last week. Most of all to see the big Mapplethorpe retrospective, but there were also some pleasant "bonuses". My dad truly enjoyed the Helen Levitt street photography exhibition, that he thought was worth the entrance fee in itself, and I was eager to see the show "Lowlands" by Martin Bogren, who I met during the Agata workshop in Morocco last year. Martin has a really sensitive eye, and I have to say I loved the mix of portraits and landscapes here.
Our visit ended with lunch at the café of Fotografiska and it's impressive panoramique view of Stockholm. Such a sunny, happy day !

Avec mon père, photographe aujourd'hui en retraite, je suis allée visiter Fotografiska à Stockholm pendant mon voyage en Suède la semaine dernière. Notre but principal étant de voir le grand rétrospective de Mapplethorpe, on a aussi eu le droit à quelques "bonus". Mon père a beaucoup apprécié l'expo photo de rue de Helen Levitt, qu'il a considéré valait l'entrée toute seule, et moi, j'ai voulu voir l'expo "Lowlands" par Martin Bogren, que j'ai connu au workshop d'Agata au Maroc l'année dernière. Martin a vraiment un œil sensible et j'ai adoré le mélange des portraits et des paysages qu'il montre ici. 
On a terminé notre visite avec déjeuner dans le café de Fotografiska et son vue panoramique sur Stockholm. Quelle journée heureuse et ensoleillée !

Tillsammans med min pappa, numera pensionerad fotograf, besökte jag Fotografiska i Stockholm under min Sverige-resa i förra veckan. Mest för att jag ville se den stora Mapplethorpe-retrospektiven, men det visade sig även finnas ett antal fina "bonusar". Min pappa uppskattade mycket Helen Levitts gatufotografier, som han ansåg vara värda biljettpriset bara de, och jag var angelägen att se utställningen "Lowlands" av Martin Bogren, som jag lärde känna på Agata workshopen i Marocko förra hösten. Martin har ett känsligt fotografiskt öga, och jag måste säga att jag älskade blandningen här av porträtt och skånska landskap.
Vårt besök avslutades med lunch på Fotografiskas café och dess fantastiska panoramavy över Stockholm. En mycket solig och vacker dag!