Dark memories/Souvenirs sombres/Mörka minnen

In front of the work of / Devant l'œuvre de / Framför ett verk av Bruce Gilden

It probably wasn't a hasard if I today went to see the one exhibition that I had forgot to put on my wish list the other day. I always have a problem following my own lists and I even avoid writing them, because I never seem to do what I intend.
Anyhow, the show Anonymes at photo center Le Bal (recently founded by the director of Magnum Photos, Diane Dufour), mixes street photo, photo journalism and new topographics photography to describe the pervading sense of anonymity in North America. I loved the series Interior America by Chauncey Hare, and the slide shows by Bruce Gilden deeply moved me in how it depicts social injustice. On the wall, I read the words: Those who cannot remember the past are condemned to repeat it… Until December 19th

Si aujourd'hui, je suis allée voir une exposition qui n'était pas sur ma liste l'autre jour, ce n'était probablement pas un hasard. J'ai toujours eu un problème de suivre mes propres listes, et j'évite la plupart de temps d'en écrire, parce que je ne fais jamais ce que j'ai prévu…
Bref, l'expo Anonymes au centre photographique Le Bal (fondé récemment par la directrice de Magnum Photos, Diane Dufour), mélange photo de rue, reportage photo et la photographie dite new topographics, pour décrire le sentiment croissant d'anonymat en Amérique de Nord. J'adore la série Interior America par Chauncey Hare, et le diaporama par Bruce Gilden m'emue beaucoup par l'injustice sociale qu'il dénonce. Sur le mur, je lis la phrase : Those who cannot remember the past are condemned to repeat it (Ceux qui ne se souviennent pas du passé, sont condamnés à la répéter… Jusq'au 19 décembre

Det var förmodligen ingen slump om jag idag begav mig för att se en utställning som jag hade glömt att sätta upp på min önskelista härom dagen. Jag lyckas aldrig följa mina listor och jag undviker till och med att skriva dem, därför att jag aldrig gör vad jag planerar.
I vilket fall som helst, utställningen Anonymes på fotocentret Le Bal (nyligen grundat av chefen för  Magnum Photos, Diane Dufour), blandar gatufoto, fotoreportage och new topographics fotografi för att beskriva den ökade känslan av anonymitet i Nordamerika. Jag tycker mycket om serien Interior America av Chauncey Hare och bildvisningen av Bruce Gilden rör mig djupt på det sätt den tar upp sociala orättvisor. På väggen läser jag frasen: Those who cannot remember the past are condemned to repeat it (De som inte kommer ihåg det förflutna är dömda att upprepa det)… T.o.m. 19 December

Photo by/par/av Michael Ackerman

…and that last phrase brings me to my next gallery visit (that was in fact on my list): Half Life by Michael Ackerman at the Galerie VU. Here are memories of the past, but they are slowly falling apart. What will soon be left to remember and how can we stick to these traces of human experience, in order not to repeat our mistakes?
What I find very interesting about Ackerman's photography, is that the more subjective he gets, the more he seems to hit onto something deep and common. These are photos that tell us about human and humanism's fragility somewhere around the 20th century. It is a very dark vision, still a strangely beautiful one. Until December 11th

…et cette dernière phrase me conduit à ma prochaine visite de galerie (qui effectivement figurait sur ma liste) : Half Life par Michael Ackerman à la Galerie VU. Ici on trouve des souvenirs du passé, mais ils sont lentement en train de se dissoudre. Qu'est-ce qui resterait bientôt à se rappeler et comment on va pouvoir garder ces traces de l'expérience humaine, pour que les erreurs du passé ne se répètent pas ?
Ce que je trouve intéressant dans la photographie d'Ackerman, c'est que plus ses images sont subjectives, plus il touche quelque chose profonde et générale. Ce sont des images qui raconte la fragilité de l'homme et de l'humanisme autour du 20eme siècle. C'est un vision très noir, mais à la fois d'une étrange beauté. Jusq'au 11 decembre

…och denna sista fras för mig vidare till nästa galleribesök (som faktiskt fanns med på min lista): Half Life av Michael Ackerman på Galerie VU. Här finner vi minnen från det förlutna, men som sakteliga börjat falla sönder. Vad kommer så småningom att finnas kvar att minnas och hur ska vi lyckas hålla fast vid dessa spillror av mänsklig erfarenhet, så att vi inte upprepar våra misstag?
Vad jag tycker är intressant med Ackermans fotografier, är att ju mer personlig han blir, desto mer tycks han träffa rakt på något djupt och allmänmänskligt. Dessa bilder berättar om en bräcklighet hos människan och humanismen, någonstans under 1900-talet. Det är en mycket mörk synbild, men också en märkligt vacker sådan. T.o.m. 11 december