Si vous voulez exposer…/You own show/En egen utställning

Vous avez encore quelques jours pour voir l'exposition de Laurent Pasquet, "Ici et là-bas", à la Maison du Canal, à Paris./You still have a few days to see the exhibition of Laurent Pasquet, "Ici et là-bas", at the Maison du Canal, in Paris./I ett par dagar till kan man se utställningen "Ici et là-bas", med foton av Laurent Pasquet, på Maison du Canal, i Paris.

La Maison du Canal/La Régie de quartier du 10eme à Paris cherche en ce moment des photographes pour exposer dans leurs locaux. Si cela vous tente, envoyez un mail avec des exemples de votre travail ainsi que vos coordonnées à : rqparis10@gmail.com, à l'attention de Mathilde.

La Maison du Canal/La Régie de quartier du 10eme in Paris is right now looking for photographers who wants to show their work in their space. If interested, send Mathilde your name and phone number as well as some examples of your work : rqparis10@gmail.com

La Maison du Canal/La Régie de quartier du 10eme i Paris söker just nu efter fotografer som vill ställa ut i deras lokaler. Om detta lockar er, skicka ett mail med namn och telefonnummer samt exempel på era bilder till Mathilde : rqparis10@gmail.com 

Dark memories/Souvenirs sombres/Mörka minnen

In front of the work of / Devant l'œuvre de / Framför ett verk av Bruce Gilden

It probably wasn't a hasard if I today went to see the one exhibition that I had forgot to put on my wish list the other day. I always have a problem following my own lists and I even avoid writing them, because I never seem to do what I intend.
Anyhow, the show Anonymes at photo center Le Bal (recently founded by the director of Magnum Photos, Diane Dufour), mixes street photo, photo journalism and new topographics photography to describe the pervading sense of anonymity in North America. I loved the series Interior America by Chauncey Hare, and the slide shows by Bruce Gilden deeply moved me in how it depicts social injustice. On the wall, I read the words: Those who cannot remember the past are condemned to repeat it… Until December 19th

Si aujourd'hui, je suis allée voir une exposition qui n'était pas sur ma liste l'autre jour, ce n'était probablement pas un hasard. J'ai toujours eu un problème de suivre mes propres listes, et j'évite la plupart de temps d'en écrire, parce que je ne fais jamais ce que j'ai prévu…
Bref, l'expo Anonymes au centre photographique Le Bal (fondé récemment par la directrice de Magnum Photos, Diane Dufour), mélange photo de rue, reportage photo et la photographie dite new topographics, pour décrire le sentiment croissant d'anonymat en Amérique de Nord. J'adore la série Interior America par Chauncey Hare, et le diaporama par Bruce Gilden m'emue beaucoup par l'injustice sociale qu'il dénonce. Sur le mur, je lis la phrase : Those who cannot remember the past are condemned to repeat it (Ceux qui ne se souviennent pas du passé, sont condamnés à la répéter… Jusq'au 19 décembre

Det var förmodligen ingen slump om jag idag begav mig för att se en utställning som jag hade glömt att sätta upp på min önskelista härom dagen. Jag lyckas aldrig följa mina listor och jag undviker till och med att skriva dem, därför att jag aldrig gör vad jag planerar.
I vilket fall som helst, utställningen Anonymes på fotocentret Le Bal (nyligen grundat av chefen för  Magnum Photos, Diane Dufour), blandar gatufoto, fotoreportage och new topographics fotografi för att beskriva den ökade känslan av anonymitet i Nordamerika. Jag tycker mycket om serien Interior America av Chauncey Hare och bildvisningen av Bruce Gilden rör mig djupt på det sätt den tar upp sociala orättvisor. På väggen läser jag frasen: Those who cannot remember the past are condemned to repeat it (De som inte kommer ihåg det förflutna är dömda att upprepa det)… T.o.m. 19 December

Photo by/par/av Michael Ackerman

…and that last phrase brings me to my next gallery visit (that was in fact on my list): Half Life by Michael Ackerman at the Galerie VU. Here are memories of the past, but they are slowly falling apart. What will soon be left to remember and how can we stick to these traces of human experience, in order not to repeat our mistakes?
What I find very interesting about Ackerman's photography, is that the more subjective he gets, the more he seems to hit onto something deep and common. These are photos that tell us about human and humanism's fragility somewhere around the 20th century. It is a very dark vision, still a strangely beautiful one. Until December 11th

…et cette dernière phrase me conduit à ma prochaine visite de galerie (qui effectivement figurait sur ma liste) : Half Life par Michael Ackerman à la Galerie VU. Ici on trouve des souvenirs du passé, mais ils sont lentement en train de se dissoudre. Qu'est-ce qui resterait bientôt à se rappeler et comment on va pouvoir garder ces traces de l'expérience humaine, pour que les erreurs du passé ne se répètent pas ?
Ce que je trouve intéressant dans la photographie d'Ackerman, c'est que plus ses images sont subjectives, plus il touche quelque chose profonde et générale. Ce sont des images qui raconte la fragilité de l'homme et de l'humanisme autour du 20eme siècle. C'est un vision très noir, mais à la fois d'une étrange beauté. Jusq'au 11 decembre

…och denna sista fras för mig vidare till nästa galleribesök (som faktiskt fanns med på min lista): Half Life av Michael Ackerman på Galerie VU. Här finner vi minnen från det förlutna, men som sakteliga börjat falla sönder. Vad kommer så småningom att finnas kvar att minnas och hur ska vi lyckas hålla fast vid dessa spillror av mänsklig erfarenhet, så att vi inte upprepar våra misstag?
Vad jag tycker är intressant med Ackermans fotografier, är att ju mer personlig han blir, desto mer tycks han träffa rakt på något djupt och allmänmänskligt. Dessa bilder berättar om en bräcklighet hos människan och humanismen, någonstans under 1900-talet. Det är en mycket mörk synbild, men också en märkligt vacker sådan. T.o.m. 11 december

My first/Mon premier/Mitt första reportage

Le magazine/The magazine/Tidningen Le monde des ados

 Mon reportage sur l'atelier/My photos from the workshop/Mitt bildreportage från pysselkursen "kawai"

I am happy and proud to announce that my first photo reportage has been published! With journalist Laurence Despins I went to the house of Christine Nivet, just outside Paris, for Le monde des ados magazine. Christine is a french designer who has published a DIY book on how to create objects in a "kawaï" style. The word is japanese and means "cute".

To help us out with the photos, we had three beautiful young ladies posing, one of them being Christine's own daughter. All afternoon they were working on their projects : a mascot, a brooch and a scrunchie. 

While I was taking the photos, Laurence learnt all the crafts secrets from Christine and we then had a look on her beautiful collection of japanese Blythe dolls. In between, we were treated to some of her delicious lemon tart and a glass of mint tea. Indeed a nice way to spend an afternoon working!

Je suis fière et contente d'annoncer que mon premier reportage photo a été publié ! Avec la journaliste Laurence Despins, je me suis rendue à la maison de Christine Nivet, dans la banlieue parisienne, pour faire un article destiné au magazine bimensuel Le monde des ados. Christine est une créatrice française qui a publié un livre comment faire des objets dans un style "kawaï", japonais pour "mignon".

Pour nous aider avec les photos, il y avait trois jolies jeunes filles qui posaient, une d'entre elles la fille de Christine. Tout l'après-midi, elles travaillaient avec leurs bricolages : une mascotte, une broche et un chouchou pour les cheveux.

Pendant que je prenais les photos, Laurence a appris les secrets de fabrication de Christine et après on a pu voir sa belle collection des poupées japonaises Blythe. Entre les deux, on a dégusté une délicieuse tarte au citron et bu du thé à la menthe. À mon avis, la façon idéale de passer un après-midi de travail !

Jag är glad och stolt att kunna berätta att mitt första bildreportage har blivit publicerat! Tillsammans med journalisten Laurence Despins, besökte jag för ett tag sedan Christine Nivet, i hennes hus utanför Paris, för att göra en artikel för tidningen Le monde des ados. Christine är en fransk designer som publicerat en DIY-bok om hur man tillverkar accessoirer i "kawaï"-stil. "Kawaï" är japanska och betyder "gullig".

Till bilderna, hade vi tre vackra unga damer till vår hjälp som poserade, en av dem Christines egen dotter. Hela eftermiddagen arbetade flickorna med sina olika projekt: en maskot, en brosch och ett hårspänne.

Medan jag fotograferade, fick Laurence lära sig en mängd pyssel- och sömnadsknep från Christine och efteråt fick vi ta del av hennes fantastiska samling av japanska Blythe-dockor. Däremellan, fanns det tid att smaka en underbar citronpaj och dricka mint-té. En perfekt jobbeftermiddag med andra ord !

 

Paris Photo

Me at /Moi au /Jag på Paris Photo

Laura at/à l'/på Offprint, Espace Kiron

Speach at/Discours au/Tal på Prix Pictet

Sheyi from/de/från Next Level magazine and a friend/et une amie/och en bekant at the/au/på Prix Pictet

Me and/Moi et/Jag och Tim Clark from/de/från 1000 words magazine

Martin and/et/och Laura, my friends from the Fès workshop/mes amis du stage au Fès/mina vänner från workshopen i Fès

Paris Photo 2010 is soon over when I write this, and it has been a great edition. It is always a very special event, with galleries from all over the world exposing their best photographers. This year, though, I had the chance to visit it with very talented british photographer Laura, that I got to know earlier this fall in Fes, and also meet up with the organizers of that workshop, Tim Clark and Michael Grieve from 1000 words Photography. When we found Martin from the same group at the Offprint artist book fair, the happiness was complete! 

During a couple of very intense days, we've kept running into each other at the Paris Photo fair — of course — but also at various art openings and parties. So much fun, so many interesting encounters with professionals, and a whole lot of amazing photos to discover! 

I'm already looking forward to next year… In between, I hope to see my new friends on other occasions, because it is indeed rewarding sharing what I love most, photography, with other people from other countries, who's dedicating their time and energy to the same thing. See you soon, guys!

Paris Photo 2010 est presque terminé quand j'écris ce poste, et ce fut d'une très bonne édition. C'est toujours un événement superb, où se trouvent des galeries du monde entier exposant leurs meilleurs photographes. Cette année, j'avais en plus le plaisir d'y visiter avec la très talentueuse photographe brittanique Laura, que j'ai connu cet automne à Fès, et les organisateurs du stage Tim Clark et Michael Grieve de 1000 words Photography. Quand on a retrouvé aussi Martin du même groupe à l'Offprint salon de livres d'art, le bonheur était totale ! 

Pendant quelques jours très intenses, on n'arrêtait pas de se croiser à la foire Paris Photo — bien sûr — mais aussi dans des vernissages et des fêtes privés divers. On s'est tellement amusé, et on a rencontré une multitude des gens intéressants et vu tant de photographies merveilleuses! 

J'ai déjà hâte que ce soit l'année prochaine… Entre-temps, j'espère voir mes nouveaux amis à d'autres occasions, parce que c'est vraiment enrichissant de partager ce que j'aime le plus, la photo, avec d'autres gens qui viennent d'autres pays, et qui consacrent leur temps et leur énergie dans ce domaine artistique. À très bientôt, les amis ! 

Paris Photo 2010 är snart till ända när jag skriver det här, och det har varit en mycket bra årgång. Det är alltid ett spännande evenemang, med gallerier från hela världen som ställer ut sina bästa fotografer. I år hade jag dessutom nöjet att besöka mässan med den mycket talangfulla brittiska fotografen Laura, som jag lärde känna tidigare i höstas i Fez, och även träffa de som organiserade workshopen där, Tim Clark and Michael Grieve från 1000 words Photography. När vi sedan sammanstrålade med Martin från Fez-gruppen, på konstbokmässan Offprint, så var lyckan fullständig !

Under några mycket intensiva dagar, har vi inte upphört att springa på varandra, på Paris Photo — förstås — men även på olika vernissager och privata fester. Det har varit enormt kul, med många spännande möten och en uppsjö av fantastiska foton att titta på!

Jag längtar redan till nästa år… Under tiden, hoppas jag träffa på mina nya vänner på festivaler och andra evenemang, för det är så givande att kunna dela det jag brinner mest för, fotografi, med andra människor från andra länder som spenderar sin tid och sitt intresse på samma sak. Vi ses snart!

My wishlist/Ma liste des expos à voir/Min önskelista

There are so many shows at the moment, and I will not have time to write about them all. But here's at least a list of all the photo exhibitions I do not want to miss this fall in Paris:
ParisPhoto - of course!
Patrice Chéreau at the Louvre (thank Nathalie for telling me about it!)
Sally Mann at the Karsten Greve Gallery
Kiss the past hello, Larry Clark at the Musée d'Art Moderne
André Kertész at the Jeu de Paume
Les lauréats du Prix Niépce at Montparnasse
Michael Ackerman at the Galerie Vu
Kari Soinio at the Institut Finlandais - self portraits!
L'enfant flou by Charbonnier at the Agathe Gaillard gallery
Harvey Benge at Galerie Spree
Put on your sneakers and take a tour around the galleries, you too!

Il y a tant d'expos à voir en ce moment, et je n'aurais pas le temps d'écrire sur toutes. Mais voilà au moins une liste de toutes celles que je ne voudrais absolument pas manquer à voir cet automne à Paris :
ParisPhoto - bien sûr !
Patrice Chéreau at the Louvre (merci à Nathalie qui m'en avait parlait!)
Sally Mann à la Galerie Karsten Greve
Kiss the past hello, Larry Clark au Musée d'Art Moderne
André Kertész au Jeu de Paume
Les lauréats du Prix Niépce à Montparnasse
Michael Ackerman à la Galerie Vu
Kari Soinio at the Institut Finlandais - des autoportraits !
L'enfant flou by Charbonnier à la galerie Agathe Gaillard
Harvey Benge à la Galerie Spree 
Mettez les baskets et sortez faire un tour des galeries vous aussi !

Så många bra utställningar för tillfället, och jag kommer inte att hinna skriva om dem alla. Men hâr kommer åtminstone en lista på alla de som jag absolut inte vill missa den här hösten i Paris:
ParisPhoto - självklart !
Patrice Chéreau at the Louvre (tack Nathalie för att du nämnde den!)
Sally Mann på Galerie Karsten Greve
Kiss the past hello, Larry Clark på Musée d'Art Moderne
André Kertész på Jeu de Paume
Les lauréats du Prix Niépce i Montparnasse
Michael Ackerman på Galerie Vu
Kari Soinio at the Institut Finlandais - självporträtt!
L'enfant flou by Charbonnier på Galerie Agathe Gaillard
Harvey Benge på Galerie Spree 
Sätt på dig gympaskorna och ge dig ut på gallerirunda, du med!

Profession : Photoreporter

What could be more romantic than being a photojournalist ? That is the question I ask myself when the bourgeois character of Romain Duris in the movie L'homme qui voulait vivre sa vie  ("The man who wanted to live his life", by french director Eric Lartigau) takes on the identity of his wife's lover, that he accidentally just killed, and runs off to live his passion, photography.
The film is based on a novel by Douglas Kennedy, author of bestsellers in the romantic thriller genre, and the actors are some of the best France has to offer (Roman Duris, Marina Foïs, Catherine Deneuve, Niels Arestrup…)
To make it all even better, the artist's photos in the film have been taken by no less than Antoine d'Agata, and they are magnificent.
I wish, though, that the atmosphere had a little more in common with a 70's movie with a similar plot : The passenger by master director Michelangelo Antonioni. Another story of a man with a fake id running away, but with a somewhat more metaphysical approach and much less of a happy end.

Qu'est-ce que pourrait être plus romantique que d'être photojournaliste ? C'est la question que je me pose quand le personnage très bourgeois de Romain Duris dans le film L'homme qui voulait vivre sa vie (mise en scène par Eric Lartigau) vol l'identité de l'amant de sa femme, qu'il vient de tuer accidentellement, et s'enfuie pour vivra sa passion, la photographie.
Le film est basé sur un livre de Douglas Kennedy, auteur des best-sellers dans le genre thriller romantique, et les acteurs sont le gotha du cinéma français (Roman Duris, Marina Foïs, Catherine Deneuve, Niels Arestrup…)
Pour rendre tout cela encore mieux, les photos d'artiste du film ont été prises par Antoine d'Agata, et elles sont superbes.
Je souhaite, néanmoins, que l'atmosphère ici serait plus dans la ligné d'un film des années 70 avec un intrigue un peu similaire : Profession: reporter par le cinéaste légendaire Michelangelo Antonioni. Encore l'histoire d'un homme avec une fausse identité qui s'enfuie, mais avec une approche plus métaphysique et une fin moins arrangeante.

Vad skulle kunna vara mer romantiskt än att vara fotoreporter? Den frågan ställer jag mig, när Romain Duris borgarbrackiga rollfigur i filmen L'homme qui voulait vivre sa vie  ("Mannen som ville leva sitt liv", av franske regissören Eric Lartigau) stjäl identiteten från sin frus älskare, som han just dräpt, och flyr sin väg för att utöva sin stora passion, foto.
Filmen baserar sig på en roman av Douglas Kennedy, bestsellerförfattare i den romantiska thrillergenren, och skådespelararna är bland de bästa Frankrike har att uppbringa (Roman Duris, Marina Foïs, Catherine Deneuve, Niels Arestrup…)
För att göra det hela ännu bättre, har konstfotona i filmen tagits av ingen mindre än Antoine d'Agata, och de är fantastiska.
Jag skulle dock önska, att stämningen här låg närmare en film från 70-talet med liknande intrig: Yrke :  reporter av den store regissören Michelangelo Antonioni. Ännu en historia om en man på flykt med falsk identitet, men med ett mer metafysiskt budskap och ett inte så lyckligt slut.

Romain Duris

Autour de l'extrême

Photos from the series/photos de la série/foton från serien The Morgue by/de/av Andres Serrano

I love big theme exhibitions with different photographers in them. There are the legendary names who's photos you worship, and if you're lucky you see some pieces by them that you haven't seen before. There are the ones that you know a little, and here comes the possibility to be better acquainted with their work. And there are the new ones, and because you love the theme of the show, you'll love them too, and they will be your new best friends forever.

I know this sounds silly, but this was exactly what I felt when I saw the show "Autour de l'extrême" at the Maison Européenne de la Photo. I just adore Nan Goldin, Andres Serrano, Helmut Newton… I start to discover the work of Bruce Davidson. And the new ones are the ones I'll remember next time I see something from them. 

Hmm, don't know if I get my point through, so just go see the show, it's awesome! Until January 30, 2011

J'adore les grand expos à thème avec des différents photographes qui y participent. Il y a les gens légendaires dont vous adorez les photos, et si vous êtes chanceux, vous y trouverez des images d'eux, que vous n'avez pas encore vu. Il y a les photographes qu'on connait un peu, et voilà l'opportunité de mieux connaître leur œuvre. Et il y a les nouveaux, et parce que vous aimez le thème de l'expo, vous les aimez aussi, et ils seront vos futur meilleurs amis.

Je sais, tout cela semble bête, mais c'est exactement ce que j'ai ressenti quand j'ai vu l'expo "Autour de l'extrême" à la Maison Européenne de la Photo. J'adore tout simplement Nan Goldin, Andres Serrano, Helmut Newton… Je commence à découvrir le travail de Bruce Davidson. Et les nouveaux sont les gens que je me souviendrais la prochaine fois que je vois leurs images.

Hmm, je ne sais pas si tout cela a du sens, mais en tout cas, allez voir l'expo, elle est trop forte! Jusq'au 30 janvier, 2011

Jag älskar stora temautställningar med olika fotografer som deltar. Där finns legenderna, vars foton du avgudar, och om du har tur finns det med någon bild som du inte tidigare sett av dem. Där finns de som du känner till lite grand, och du får nu möjligheten att bättre lära känna deras verk. Och så finns det de nya, och eftersom du gillar temat för utställningen, gillar du deras bilder också och de blir dina nya bästa vänner.

Jag vet att det här låter rätt dumt, men det var precis så jag kände när jag såg utställningen "Autour de l'extrême" på Maison Européenne de la Photo. Jag älskar Nan Goldin, Andres Serrano, Helmut Newton… Och jag börjar intressera mig mer och mer för Bruce Davidsons bilder. De nya namnen är de som jag minns nästa gång jag ser någonting av dem.

Hmm, jag vet inte om det här låter begripligt, det enda jag vill ha sagt är att se den här utställningen, den är verkligen bra! T.o.m. 30 januari, 2011

Institut suédois

And for all lovers of classic black and white photography, I recommend a show at the Swedish institute in Paris within the event month of photography called Tio fotografer - le collectif. Until January 23, 2011

Et pour les amateurs de la photographie noir et blanc classique, allez voir l'expo à l'Institut Suédois à Paris dans le cadre du mois de la photo intitulé Tio fotografer - le collectif. Jusq'au 23 janvier, 2011

Och för de som gillar klassiskt svartvitt fotografi, kan jag rekommendera en utställning på Svenska Institutet i Paris inom ramen för evenemanget fotomånaden kallad Tio fotografer - le collectif. T.o.m. 23 januari, 2011 

Steidl : quand la photographie devient livre/when the photo becomes a book/när fotografiet blir bok

 

Karl welcomes us/nous accueil/tar emot oss

 

Audrey admires the book by /admire le livre d'/beundrar boken av Ed Ruscha

The hot dream by/de/av Jim Dine

It's the Mois de la photo in Paris and thanks to a dear friend who had special invitations, I found myself last night in the company of megastar Karl Lagerfeld at the opening of the Steidl exhibition at the Monnaie de Paris.
Apart from the champagne and the petits fours, the show is truly great and worth seeing. As you might know, Steidl is a publisher specialised in art and photography books, and he's famous for working very closely with the artists, offering them exceptional conditions for creative work. Typography, lay-out, paper quality - everything about his books is top notch !
The exhibition contains the conception of several masterpieces, such as the re-edition of The Americans by Robert Frank. A whole room is dedicated to the luxurious edition of Kerouacs On the road designed by Ed Ruscha, and another one hosts the fabulous project Hot dream, a book per week, by Jim Dine.
Of course, herr Lagerfeld has a room of his own as well, where you can savour his black and white photos of temptingly beautiful, naked or almost naked young men… Until December 19

C'est le Mois de la photo à Paris et grâce à une chère amie, avec des invitations spéciales, je me suis trouvé hier soir dans la compagnie du célèbre Karl Lagerfeld au vernissage de l'expo Steidl à Monnaie de Paris.
Champagne et petits-fours à part, l'expo est vraiment bien conçue et vaut le détour. Comme vous savez peut-être, Steidl est un éditeur spécialisé dans les livres d'art et de photographie haut de gamme. Il est connu pour ses collaborations étroites avec les artistes, à qui il propose des conditions de travail très propices à la créativité. De la typographie, en passant par la mise en page, jusqu'à la qualité du papier — tout dans ses ouvrages c'est du nec plus ultra !
Dans l'exposition, on découvre la conception de plusieurs chef d'œuvres, comme la réédition de The Americans par Robert Frank. Une pièce entière est dédiée à l'ouvrage de Kerouac, On the road, version luxe, crée par Ed Ruscha, et dans une autre salle on trouve le projet fabuleux de Jim Dine, Hot dream, un livre par semaine,
Bien sûr, il y a une pièce pour herr Lagerfeld aussi, où l'on peut savourer ses photos noir et blanc des jeunes hommes nus ou presque nus dans des poses très suggestives… Jusqu'au 19 décembre

Det är Mois de la photo i Paris och tack vare en kär vän som hade specialinbjudningar, befann jag mig igår kväll i sällskap med megastjärnan Karl Lagerfeld på vernissagen av Steidl-utställningen i Monnaie de Paris.
Förutom champagne och petits fours, var det också en mycket bra utställning, väl värd ett besök. Som ni kanske vet är Steidl en bokförläggare som specialiserat sig på konst- och fotoböcker, känd för att jobba i mycket nära samarbete med konstnärer och fotografer samt erbjuda dem exceptionellt goda förutsättningar för det kreativa arbetet. Typografi, formgivning och pappersval - i hans utgåvor är allt av högsta klass!
På utställningen kan man följa skapandeprocessen av flera kända verk, såsom nyutgåvan av Robert Franks. The Americans. En hel sal rymmer lyxutgåvan av Kerouacs On the road, designad av Ed Ruscha, och i en annan finner man det fantastiska projektet Hot dream, en bok i veckan, av Jim Dine.
Herr Lagerfeld har naturligtvis också sitt eget rum här, där man kan avnjuta hans suggestiva svartvita fotografier av hel- och halvnakna unga män. T.o.m. 19 december

p.s. And I got a very nice goodie bag on my way out…

p.s. Et j'ai récu des cadeaux superbes en sortant…

p.s. Och titta vilka fina presenter jag fick med mig!

Happy faces in Fès

On the third day of the Fès workshop, I was really frustrated because all moroccans refused all the time to be in my photos. To find a way to "break the spell", I got up early and walked around the medina with my camera, asking people to be photographed with me. To my big surprise, pretty much everybody accepted! The image quality is a little poor, since I had to hold my heavy camera at the same time that I was posing. But I really like the joy these pictures convey, and honestly I felt better and more connected with the moroccans after taking them.

Le troisième jour de mon stage à Fès, j'étais très frustrée, car tout le temps, les marocains réfusaient de se faire photographier. Pour trouver un moyen de rompre la mauvaise tendance, je me suis levée tôt et je suis allée au médina avec mon appareil photo, pour demander aux gens d'être en photo avec moi. À ma grande surprise, presque tout le monde a accepté ! La qualité d'image n'est pas top, car j'ai été obligé de tenir mon appareil, qui est assez lourd, au même temps que je pose. Mais j'aime beaucoup la joie que reflètent ces images, et honnêtement je me sentais mieux et plus connectée avec les marocains après les avoir prises.

Tredje dagen av workshopen i Fez, var jag verkligen frustrerad, eftersom alla marockaner hela tiden vägrade att var med på mina bilder. För att hitta sätt att "bryta förbannelsen", gick jag upp tidigt och promenerade runt medinan med min kamera, och bad folk att vara med på bild tillsammans med mig. Till min stora förvåning, accepterade nästan alla! Bildkvaliteten är lite sisådär, eftersom jag var tvungen att hålla min tunga kamera samtidigt som jag poserade. Men jag gillar verkligen glädjen som strålar ut från bilderna, och ärligt talat mådde jag bättre och kände en mer gemenskap med invånarna efter att jag tagit dem.

Workshop/Stage in/i/à Fès/Fez

  Antoine looks at Richards photos/regarde les photos de Richard /tittar på Richards foton

  Antoine and/et/och Joao

 

Katie edits her photos/sélectionne ses photos/väljer ut foton

 The final slideshow/Le diaporama final/Den avslutande bildvisningen

 

A great teamspirit/Un groupe très soudé/En stark gruppkänsla

I'm back from Morocco and the much longed for workshop with Antoine d'Agata, organized by Tim Clark and Michael Grieve from 1000 words. What an incredible experience!

12 photographers from all over the world participated : Edoardo from Italy, Katie and Alex from New York, Richard and Laura from London, Miwako from Tokyo, April from Australia, Martin from Sweden, Joao from Bresil, Roberta from Canada, Kay from L.A. and me. All I can say is that during the inital presentations, I was really blown away by everybodies work!

Like the majority of the group, I stayed at beautiful Riad Tizwa. Being a western female in Morocco is not always simple, so I really appreciated being close to some of the others, plus we had a lot of fun, the amount of inside jokes increasing over the week!

The workshop was held in another beautiful riad, and at night the meeting spot was the Club Batha, home of the Fès medina nightlife. 

Antoine being an extraordinary person, at once very demanding and extremely generous, one couldn't but improve under his guidance. During the workshop, I worked on a series of "self portraits" (in fact I got some help from the rest of the group producing them) of a woman being lost in Fès. It was sort of a surprise for me, since I've told myself I was finished with this kind of introspective work. But, after discussing the idea with Antoine, I decided to go with the flow and see what came out of it. To be honest, I'm not sure what I think of it yet…

Je suis de retour de Maroc et le tant attendu stage avec Antoine d'Agata, organisée par Tim Clark et Michael Grieve de 1000 words. Quelle expérience incroyable!

12 photographes du monde entier ont participé : Edoardo d'Italie, Katie et Alex de New York, Richard et Laura de Londres, Miwako de Tokyo, April d'Australie, Martin de Suède, Joao de Brésil, Roberta de Canada, Kay de L.A. et moi. Tout ce que je peux dire, c'est que pendant les introductions, j'ai été tellement impressionnée par le travail des autres !

Comme une grande partie du groupe, je suis restée au très beau Riad Tizwa. Être une femme occidentale au Maroc n'est pas toujours évident, donc j'ai vraiment apprécié la proximité des autres. En plus on s'est bien amusés, et les blagues internes étaient nombreuses à la fin de notre semaine ensemble!

Le stage se déroulait dans un autre riad fantastique, et les soirs et la nuit, le q.g. c'était le Club Batha, noyau de la vie nocturne de la médina de Fès. 

Antoine étant quelqu'un d'extraordinaire, à la fois exigeant et généreux, on ne peut que s'améliorer sous sa supervision. Pendant le stage, j'ai travaillé sur une série des "autoportraits" (les autres du groupe m'ont donné des coups de main pour la réalisation), sur le thème d'une femme paumée à Fès. Assez surprenant, car j'aurais juré que c'était terminé avec ce genre du travail introspectif pour ma part. Mais, en discutant le sujet avec Antoine, j'ai décidé de suivre cette idée et voir pour le résultat plus tard. Honnêtement, je ne sais pas encore ce que j'en pense…

Jag är tillbaks från Marocko och den efterlängtade workshopen med Antoine d'Agata, som organiserats av Tim Clark och Michael Grieve från 1000 words. En helt otrolig upplevelse!

12 fotografer från hela världen deltog : Edoardo från Italien, Katie och Alex från New York, Richard och Laura från London, Miwako från Tokyo, April från Australien, Martin från Sverige, Joao från Brasilien, Roberta från Kanada, Kay från L.A. och så jag själv. Allt jag kan säga är att under de inledande presentationerna blev jag mer än imponerad av de övrigas bilder!

Likt en stor del av gruppen, bodde jag på vackra Riad Tizwa. Att vara en västerländsk kvinna i Marocko är inte alltid enkelt, så jag uppskattade verkligen närheten till de andra, plus att vi hade otroligt roligt tillsammans, och de interna skämten var följaktligen många vid veckans slut!

Workshopen tilldrog sig i en annan fantastisk riad, och om kvällar och nätter hölls våra möten på Club Batha, kärnpunkten för nattlivet i Fez medina. 

Antoine är en extraordinär person, på en och samma gång krävande och generös, och man kan inte annat än göra framsteg under hans ledning. Under workshopen arbetade jag på en serie "självporträtt" (jag fick en del hjälp av övriga i gruppen för att realisera dem), kring en kvinna som kommit vilse i Fez. Det var lite av en överraskning för mig, då jag mer eller mindre beslutat mig för att sluta med den här typen av introspektiva bilder. Men då Antoine och jag diskuterade saken, beslöt jag mig för att köra på och se vad som kom ut av det. Ärligt talat har jag inte riktigt bestämt mig än för vad jag tycker om resultatet…