Finlandia

The gallery/La galerie/Galleriet GunGallery

Visiting Stockholm, my ambition was to discover the new photographic, much talked about, exhibition space Fotografiska. But finally a visit to the art bookstore Konst-ig and some overheard conversation between the staff and a client made me more curious about a small gallery specialised in photography: GunGallery.
The gallery, that was founded in 2008, focuses on international and national contemporary photography and represents both well-established names and young emerging artists.
At the moment there's a show with the Finnish artist Jouko Lehtola, that recently passed away, called Finlandia. The work is violent and beautiful, portraying young people in a sort of Larry Clarkish way, but in a unique visual style and a finnish environment.
The exhibition had not yet opened when I saw it, so a big thank you to the kind owner who let me have a look around the gallery. Until October 17, 2010

 

Provinssi, 1995

En voyage à Stockholm, mon ambition était de découvrir la nouvelle espace photographique dont tout le monde parle, Fotografiska. Mais finalement une visite à la librairie d'art, Konst-ig et un bout de conversation entendu entre la vendeuse et un client, m'a donné plutôt envie d'aller dans une petite galerie spécialisée dans la photo : GunGallery.
La galerie, ouvert en 2008, focalise sur la photographie contemporaine internationale et nationale et représente à la fois des noms très connus et de jeunes artistes qui montent.
En ce moment, on expose l'artiste finlandais Jouko Lehtola, récemment décédé, et son travail Finlandia. Son œuvre est violente et pleine de beauté. Ce sont des portraits des jeunes gens dans un esprit proche de Larry Clark, mais dans un style visuel bien à lui et un environnement typiquement finlandais.
L'exposition n'ayant pas ouvert quand je suis passée, je remercie chaleureusement la propriétaire qui m'a gentiment laissée y jeter un œil. Jusq'au 17 Octobre, 2010 

Tommi, 1999

På besök i Stockholm, var det mitt uppsåt att utforska det omtalade, nyöppnade fotocentret Fotografiska. Men efter en titt i konstbokhandeln Konst-ig, och lite tjuvlyssnande på en diskussion mellan försäljare och kund, kände jag mig mer nyfiken på ett litet galleri specialiserat på foto: GunGallery.
Galleriet, som grundades 2008, fokuserar på internationell och inhemsk nutida fotografi och representerar både välkända namn och nya, talanger på uppåtgående.
Just nu kan man se utställningen Finlandia, av den finländske fotokonstnären Jouko Lehtola, som nyligen gick bort. Hans verk är våldsamma och vackra, dokumentära porträtt av unga människor som ibland påminner mig om innehållet i Larry Clarks bilder, men med en unik stil och en stark finländsk förankring.
Utställningen  hade inte officiellt öppnat när jag var där, så jag vill tacka den vänliga ägaren som lät mig ta en titt runt galleriet. T.o.m. 17 oktober 2010

A taste of garlic/Un parfum de l'ail/Smaken av vitlök

Karin's kamera has been reviewed on A Taste of Garlic, a blog by a brit named Keith living in Brittany. Fun reading since all that interests him is France and beautiful girls! I think I fit pretty well into that picture, haha.

Karin's kamera est apparue sur A Taste of Garlic, un blog écrit par un anglais nommé Keith qui vit en Bretagne. Lecture amusante, comme il ne parle que de la France et des jolies filles. Ce qui me va plutôt bien, après tout, hihi.

Karin's kamera finns rescenserad på A Taste of Garlic, en blogg författad av en engelsman som heter Keith och bor i Bretagne. Det är underhållande läsning, särskilt som det enda som intresserar honom är Frankrike och vackra flickor. Så jag tycker nog att jag passar rätt bra in i sammahanget, haha.

Congrats/Félicitations/Grattis Wilfried!

Wilfried in front of his selected photo at the opening of "Paris en août"/devant sa photo selectionné au vernissage de "Paris en août"/framför sin utvalda bild på vernissagen of "Paris en août"

"Paris in August", was the theme of a contest organized by the website MylittleParis in collaboration with mabellephoto. With a certain sense of irony, my pal Wilfried, author of the blog 200 ISO,  sent them a photo of a woman crossing Pont des Arts, hiding under an umbrella, rain pouring down from a dark sky. And he was right to do so, the photo got selected for a show with the twelve best photos! Congrats Wilfried and keep up the good work!

"Paris en août", c'était le thème pour un concours lancé par le site MylittleParis en partenariat avec mabellephoto. Avec un certain sens de l'ironie, mon pote Wilfried, auteur du blog 200 ISO, a envoyé une photo d'une femme qui traverse le Pont des Arts, cachée sous un parapluie, dans ce qui semble être la déluge. Et il avait raison de le faire, la photo a été selectionné pour une expo avec les douze meilleures photos ! Félicitations Wilfried et bonne continuation à toi!

"Paris i augusti", var temat för en tävling ordnad av web-sajten MylittleParis tillsammans med mabellephoto. Med en viss ironi skickade min kompis Wilfried, grundare av bloggen 200 ISO, in en bild på en kvinna som går över bron Pont des Arts under ett paraply, medan regnet öser ner från en mörk himmel. Och det var helt rätt av honom, fotot blev utvalt till en utställning med de tolv bästa bidragen ! Grattis Wilfried och lycka till i framtiden !

Sur la plus haute branche/On the highest branch/På den högsta grenen

 

Pour les amateurs de la photo d'auteur, je conseille vivement une visite à la galerie La Petite Poule Noir pour voir les images de Stéphanie Lacombe.
L'exposition nous propose un voyage vers l'enfance en nous montrant des paysages chargés d'émotion, peuplés des êtres fantasmagoriques.
La photographe, née en 1976, et déjà connue pour ses photoreportages récompensés (elle a gagné le prestigieux prix Niépce en 2009), nous délivre ici pour la première fois son travail de photographe plasticienne. Les tirages sont le résultat d'un procédé artisanale et le language visuel est mystique et incite à chacun de se plonger dans son propre mémoire. Jusqu'au 3 novembre 2010  
p.s. Profitez de votre présence dans la galerie pour acheter le numéro 2 de l'excellente revue photographique Zmâla. Vous trouverez entre autres un dossier sur le nouveau phénomène qui réunit presse, film et télé :  le webdocumentaire.

For those who love photo art, I recommend a visit at the gallery La Petite Poule Noir to see the photos of Stéphanie Lacombe.
The exhibition takes us on a journey to childhood and shows us moody landscapes, populated by fantasy creatures.
The photographer, born in -76, and already known for her photojournalistic achievements (she won the prestigious Niépce price in 2009), shows here for the first time her fine art work. The prints are the result of an handmade procedure and the visual language is mystical and invites each and everyone of us to dive into our own memory. Until 3rd of Novembre 2010  
p.s. While at the gallery, take the opportunity to buy the second issue of excellent photo magazine Zmâla. You'll find, amonst others, a feature on the new phenomenon that unites press, cinema and television : the web documentary.

För alla älskare av konstfoto, rekommenderar jag ett besök på galleriet La Petite Poule Noir där man just nu kan se bilder av Stéphanie Lacombe.
Utställningen erbjuder oss en resa mot barndomen via en serie landskap, laddade med känsla och befolkade av fantasiväsen.
Fotografen, som är född -76, är redan känd för sina prisbelönta fotoreportage (hon vann det prestigefyllda Niépce-priset 2009), och visar här för första gången sitt arbete inom konstfotot. Printarna är resultatet av en hantverksmässig metod och bildspråket är mystiskt och inbjuder var och en att dyka ner i sina egna minnen. T.o.m. 3 november 2010  
p.s. Passa på att köpa det andra numret av det utmärkta fotomagasinet Zmâla när ni besöker galleriet.  Ni finner bland annat än serie artiklar om det nya fenomenet som för samman press, film och teve: webdokumentären.

Vote for me, please!/Votez pour moi !/Rösta på mig!

Vote for my photos in the big FNAC competition!

Votez pour mes photos dans le grand concours de la FNAC !

Rösta på mitt bidrag i FNACs stora fototävling!

Le commentaire qui tu/Hard to digest comment/Jobbig kommentar

L'autoportrait/My self portrait/Självporträttet "La sourcière au cœur d'or"/"The witch with the golden heart"/"Häxan med guldhjärtat" 

"Même si couleurs et lumières sont bien contrôlées, même si le jeu des matières est intéressant et si la perception de l’espace chargée de temps, vous frisez le ridicule. C’est le danger de la mise en scène lorsqu’elle n’est pas bien contrôlée ! Je pense que le cœur de lumière est tout aussi excessif que la couronne de fleurs et pitié pour ce regard abominable du modèle…"
Parfois on se plaigne parce qu'on ne reçoive pas assez des critiques honnêtes. ça y est, j'ai eu ma dose, avec le commentaire ci-dessus, posté par un des fondateurs de célèbre agence VU sur ma page de SFR Jeunes Talents.
Je me demande, quand même - parmi toutes les photos plus ou moins médiocres qui existent sur le site - pourquoi il a pris le temps et l'énergie d'écrire cela à moi ? Je me dis que quelque part j'ai réussie quelque chose, sauf je ne sais pas quoi.

"Even if the colours and lights are controlled well, even if the play with material is interesting and the perception of space is loaded with time, you're here on the limit of the ridiculous. This is the danger of staging when it is not mastered! I think the heart of light is as exaggerated as the garland of flowers and I pity the appalling gaze from the model…"
Sometimes one moans because people are not giving enough honest remarks about one's photos. I just scored high with the above comment, posted by one of the founders of the famous VU agency on my page for SFR Jeunes Talents.
I ask myself, however - among all the more or less mediocre photos that exist on this website - why did he take the time and energy to comment on mine? I tell myself that somehow I must have succeeded, I just don't know in what way.

"Även om färgerna och ljuset är bra hanterat, även om leken med olika material är intressant och rumsuppfattningen laddad med tid, är detta på gränsen till löjligt. Det är faran med iscensättning när den inte behärskas! Jag anser att hjärtat av ljus är överdrivet liksom blomstergirlangen och gud bevare mig för den frånstötande blicken från modellen…"
Ibland klagar man på att människor inte är tillräckligt ärliga när de kritiserar ens bilder. Här fick mig i alla fall en ordentlig dos av detta. Kommentaren ovan är författad av en av grundarna för den kända fotoagenturen VU och finns på min sida på websajten SFR Jeunes Talents.
Hursomhelst undrar jag: av alla mer eller mindre mediokra foton man finner på sajten - varför tog han sig tid och energi till att skriva detta om min bild? Jag får för mig att jag i alla fall måste ha lyckats med något - frågan är bara vad?

Visa pour l'image 2010 (part 2/2eme partie/del 2)

 

Every evening at the festival, there is a projection in a huge outdoor theater. Awards are given out, and you get to see different slideshows. For example, one could be the major news between April and May in images, another a feature from Sierra Leone, a third images describing environmental issues in Antarctis, etc. This is, in my opinion, the most interesting part of the festival.

Those who have a badge, like professionnals paying a fee for special advantages, goes in first, but the nights we were there, we had no problem getting seats.   

Tous les soirs pendant le festival, il y a une projection sur écran géant en extérieur. On attribue des prix et il y a des diaporamas différents. Par exemple, il y a tous les événements importants entre mai et avril en image, suivi par un reportage de Sierra Leone, puis un autre sur les problèmes environnementaux à Antarctique, etc. À mon avis, cela est la partie la plus intéressante du festival.

Ceux qui ont un badge, càd des pros qui ont payé pour certains avantages, sont prioritaires, mais les soirs qu'on y était, il n'y avait aucun problème d'avoir des places.

Varje festivalskväll är det bildvisning på en jätteduk utomhus. Man delar ut priser och visar olika bildspel. Det kan vara alla viktiga nyheter mellan april och maj i bilder, sedan ett reportage från Sierra Leone, följt av ett annat kring miljöproblem i Antarktis, etc. Enligt min mening är det här den mest intressanta delen av festivalen. 

De som har ett festivalpass, dvs yrkesmänniskor som betalar för vissa fördelar, går in först, men under de kvällar vi var där, hade vi inga problem att få platser utan.

  

There are also conferences on different subjects. We went to the one organized by ELLE magazine on the image of the woman in photojournalism. All in all, we found the lectures rather consensual and not very interesting, even if one learned a few things about the female stereotypes, victims or not in the war and conflicts around the world.

Il y a aussi des conférences sur des sujets différents. Nous, on est allé à la conférence ELLE sur l'image de la femme dans le photojournalisme. On a trouvé ça assez consensuel et pas très intéressant, même si on apprenait certaines choses sur les stéréotypes autour de la femme, victime ou non, dans les guerres et les conflits autour du monde.

Man kan också närvara vid konferenser i olika ämnen. Vi var på den kring bilden av kvinnan i fotojournalismen, organiserad av tidningen ELLE. Vi fann det hela rätt så konsensuellt och inte speciellt intressant, även om man visst lärde sig en del om kvinnliga stereotyper, med eller utan offer-roll, i krig och konflikter runt om i världen.

 

A very nice part of the festival is how easy it is to meet people who share the same passion as yourself — photography! Thanks to a mutual friend, Francesca and I had the pleasure to get to know Audrey Bardou (above), a talented young photojournalist, who just published a series of photos in the very first issue of burn magazine.

Un côté très sympa du festival est la facilité qu'on a de rencontrer des gens qui partage la même passion que nous — la photographie. Grâce à un ami en commun, Francesca et moi avons eu le plaisir de connaître Audrey Bardou (ci-dessus), une jeune photojournaliste très talentueuse, qui vient de publier une série de photos dans le tout premier numéro de magazine burn. 

En mycket trevlig sida av festivalen är hur lätt det är att möta människor som delar samma passion - foto. Tack vare en gemensam bekant, fick Francesca och jag nöjet att lära känna Audrey Bardou (ovan), en ung och mycket talangfull fotoreporter, som just har fått en serie bilder publicerad i premiärnumret av tidningen burn. 

 

The tapas bar Bar Celone soon became our favourite spot, and we met lots of nice festival visitors there. Above is Fra on the couch with Thierry, photo editor, and Laure, photoreporter. (The red ribbon around their necks is the mentioned festival badge.)

On est vite devenu des habitués du bar aux tapas Bar Celone, où l'on a croisé pas mal de gens très sympas. Ci-dessus on voit Fra sur le canapé avec Thierry, iconographe, et Laure, photojournaliste. (Les rubans rouges autour des cous sont les fameux badges.)

På det som snabbt blev vårt favoritställe, tapasbaren Bar Celone, var det lätt att hamna i slang med trevliga festivalbesökare. Här ovan ses Fra i soffan med Thierry, bildredaktör, och Laure, reportagefotograf. (Det röda bandet de har runt halsen är det omtalade festivalpasset.)

Visa pour l'image 2010 (part 1/1er partie/del 1)

 

Visa pour l'image is an annual, international festival for photojournalism in Perpignan, in the south of France. This year it takes place for the 22th time, between the 28th of August and the 12th of September. During these two weeks, a great crowd invades the city and there are exhibitions without any entrance fee just about everywhere.

Visa pour l'image est un festival international de photojournalisme qui se produit chaque rentrée à Perpignan. Cette année, c'est la 22e édition qui se déroule entre le 28 août et le 12 septembre. Pendant deux semaines, la ville connaît une vraie invasion des photophiles et il y a des expos à entrée libre partout.

Visa pour l'image heter den årliga internationella reportagefotofestivalen i Perpignan i södra Frankrike. I år är det den 22a upplagan och den pågår mellan den 28 augusti och den 12 september. Under två veckors tid invaderas staden av fotoälskare och det finns utställningar att se kostnadsfritt överallt.

 

With my swiss friend, photographer Francesca, I went there for a couple of days to stroll around and feel the atmosphere of this very special event. We saw almost all the official shows, like here above one of our absolute favourites, the photos by Andrea Star Reese of homeless people. The other two shows I really recommend is the work on american polygamy by Stephanie Sinclair (that won an award during the days we where there) and "Ian Fisher, american soldier" by Craig F. Walker. 

Avec une copine suisse, la photographe Francesca, je suis allée à Perpignan quelques jours pour découvrir ce festival célèbre. On a eu le temps de voir presque toutes les expos officielles, comme ci-dessus un de nos coups de cœur absolu, les photos des sans-abris par Andrea Star Reese. Les autres deux dans mon top trois sont le travail sur la polygamie aux États-Unis par Stephanie Sinclair (qui a gagné un prix pendant le temps qu'on y était) et "Ian Fisher, soldat américain" par Craig F. Walker.

Jag åkte till Perpignan ett par dagar med min schweiziska kompis, fotografen Francesca, för att glida runt och känna av stämningen på det här mycket speciella evenemanget. Vi hann med att se nästan alla de officiella utställningarna, som här ovan en av våra absoluta favoriter, Andrea Star Reeses foton av hemlösa. De andra två utställningarna som jag absolut kan rekommendera är Stephanie Sinclair serie kring polygami i USA (som vann en utmärkelse under den tiden som jag var på festivalen) och "Ian Fisher, amerikansk soldat" av Craig F. Walker.  

Exhibitions of varying quality, not included in the official program, is known as the "Festival Off". Above, strong photos of mentally sick people, viewed as "possesed", in Madagascar by Patrick Castagnas, showed in the window of the local grocery store.

Des expos — de qualité variée, il faut le dire — qui ne sont pas inclus dans le programme officiel, sont connus comme le "Festival Off". Ci-dessus, des images très fortes des malades mentaux au Madagascar, des gens considérés comme "possédés", photographié par  Patrick Castagnas et exposés dans la vitre du supermarché local.

Utställningar av varierande kvalitet som inte ingår i det officiella programmet, går under namnet "Festival Off". I skyltfönstret till det lokala snabbköpeten visas t.ex. en serie mycket starka bilder av mentalsjuka människor — de anses vara "besatta"— fotograferade på Madagaskar av Patrick Castagnas.


to be continued…
à suivre…
fortsättning följer…

Too many cameras/Trop d'appareils photo/För många kameror

Dimanche, c'était la fête annuelle de Ganesh dans mon quartier. Pour chaque année, j'ai l'impression que la foule qui vient regarder est de plus en plus grande. Et une bonne partie portent des appareils photo avec eux : des appareils pro, des compacts, des téléphone portables… C'était carrément difficile de faire des photos sans que d'autres photographes squattent dedans. ça m'a pas empêché de prendre un vilain plaisir à passer mon temps à jouer les photoreporters. Rarement voit-on à Paris un événement plus coloré, intense et mystique !
La journée a terminé sur la terrasse d'un restau indien avec The Paris Photography Meetup Group. Mais là, par contre, pas un indien autour des tables. Ils étaient tous en train de manger dans la rue à côté du temple. Et franchement, ce que j'ai vu sur leurs assiettes en papier avait l'air mieux que mon mélange de riz rechauffé. L'année prochaine je mangerai avec eux et j'essaierai de convaincre les autres photographes du groupe à venir avec moi !

Sunday, the annual Ganesh celebration took place in my neighbourhood. Every year, I have the impression that the crowd is getting bigger and bigger. And a large number has a camera with them: professional cameras, point and shoots, cam phones….  It was even hard to take a picture without getting at least one other photographer in it. This didn't keep me from having a really good time, getting my kicks as a photoreporter. It's not every day you can participate in such an intense, colorful and mystical event in Paris!
The day ended on the outdoor tables of an indian restaurant with The Paris Photography Meetup Group. But all of a sudden, no indians around us. They were all eating in the street, just beside the temple. An frankly, what I saw on their paper plates looked much better than my microwaved rice mix. Next year, I'll eat with them, and I try to persuade the other photographers from the group to come with me!

I söndags var det återigen dags för den årliga Ganeshafesten i mitt kvarter. Varje år tycks skaran av åskådare bli allt större. Och nästan alla har en kamera med sig: proffskameror, kompaktkameror, telefonkameror… Det var till och med svårt att fotografera utan att få med minst en annan fotograf i bilden. Det hindrade inte mig från att ha ett par jätteroliga timmar i rollen som fotoreporter. Det är inte varje dag som man får möjligheten att delta i en så intensivt, färgstarkt och mystiskt evenemang mitt i Paris!
Dagen avslutades på uteserveringen till en indisk restaurang tillsammans med The Paris Photography Meetup Group. Men plötsligt fanns det inga indier alls runtomkring oss. De var alla fullt upptagna med att äta ståendes på gatan, bredvid templet. Och helt ärligt såg det de hade på papptallrikarna betydligt godare ut än min mikrovågsvärmda rismis. Nästa år ska jag äta med dem och jag ska försöka få med mig de andra i gruppen på det också!