Square Magazine is a quarterly dedicated to the square photographic format. Karin's kamera is asking editor in chief Christophe Dillinger three questions.
Square Magazine est un trimestriel en ligne dédié au format photographique carré. Karin's kamera pose trois questions à Christophe Dillinger, rédacteur en chef.
Square Magazine är ett kvartalsutgivet nätmagasin för fotografi av kvadratiskt format. Karins kamera ställer tre frågor till dess chefredaktör, Christophe Dillinger.
How did it all get started? In fact, I kept getting these rejection emails from art galleries. So I got fed up and started organizing my own shows locally. I then put together a group show in Grenoble, France. This lead to me being noticed by a gallery in London and I exhibited there, then in Russia and in Paris. So when I realised that I wanted to see more square format photography, but that there was hardly any around, I just decided to create my own magazine too!
When you think about it, it is not so complicated. It is a lot of work and it is time consuming, but once you have an organisation running, it is not too hard. I was fortunate to have met Yves Bigot in Grenoble, who agreed to be our designer. Then I asked Johanna Schoeffert, who had designed my books and my website, if she’d be willing to take care of the web part of the magazine. Carine Lautier joined us to deal with the PR and finally Clara Forest became our proof reader. Since then a few more people came aboard, people who just asked whether we needed help.
Because it is web based, there is no real cost involved apart from time and effort. We pay for a domain name and that’s about it. We meet via Skype or email, we can reach globally and we are multilingual (although we don’t do Swedish yet eh eh).
Why the square format? A square is an elegant shape. It is symmetrical. I mean, a rectangle can be anything, really. You could have an image that’s 20 centimeters tall and 1meter wide if you wanted too. There is no limit, no boundary. A square, on the other hand, is a constraint. It is a pure concept, like a circle or a n isosceles triangle, if you see what I mean. A rectangle is only a dirty square, really, when you think about it.
I find the work by Seb Kuper, in our latest issue, fascinating. He doesn’t have a square format camera, but a “normal” digital camera. Nonetheless, he frames his images, in his mind, as squares, and then crop afterwards. I’ll have to give him one of my square cameras, to see what he can do with it!
How do you select the photos for the magazine? Taking pictures is easy. Taking a good picture is not too hard. Taking a whole series of them is already far more complicated. This is why we are looking at coherent series rather than individual images. We want photos that were taken with your head as well with your eyes. And with your heart too, of course.
We also judge the quality of the text people send us. We are not looking for difficult words or academic writing (or overblown, self important poetry). We are looking for expressions of love.
Then when we have a pre selection, we look at all the series together, to bring coherence to the whole of the magazine. Sometimes we have a guest star, like Roger Ballen in issue 1.4 and Kimiko Yoshida in issue 1.3: people who are already quite a high way up on the global photographic scene.
So, in the end, we have famous people, newcomers, amateurs, film, digital, a bit of portrait, journalistic photography, architecture, a bit of everything… All square.
Soon there will be Squarebook #1! 120 pages of squareness.
Comment cela a-t-il commencé ? Je n'arrêtais pas de me faire rejeter par mail par des galeries d'art. Finalement, j'en ai eu assez et j’ai commencé à organiser mes propres expositions localement. J'ai ensuite monté une exposition collective à Grenoble. Par la suite, j'ai été découvert par une galerie à Londres et j’ai exposé là-bas, puis en Russie et à Paris. Alors, quand je me suis dis que je voulais voir plus de photographie en format carré, mais qu'il n'y avait guère à trouver, j'ai décidé de créer mon propre magazine !
En fait, ce n'est pas si compliqué. Il y a beaucoup de travail, et cela prend du temps, mais une fois que l’organisation est là, ce n'est pas trop dur. J'ai eu la chance d’avoir rencontré Yves Bigot à Grenoble, qui a accepté d'être notre designer. Puis j'ai demandé à Johanna Schoeffert, qui avait conçu mes livres et mon site, si elle voulait prendre en charge la partie web du magazine. Carine Lautier nous a rejoint pour s'occuper des relations publiques et Clara Forest, enfin, a été notre correctrice. Ensuite, d’autres gens sont rejoint le projet, des gens qui voulait savoir si nous avions besoin d'aide.
Parce que tout est basé sur le Web, il n'y a pas de coût réel, à part le temps et l’effort. Nous payons pour le nom du domaine et c'est tout. Nous faisons nos réunions via Skype ou par e-mail, nous ont une diffusion mondiale et nous sommes multilingue (bien que nous n'existons pas encore en suédois, hein)
Pourquoi le format carré? Un carré est une forme élégante. C’est symétrique. Je veux dire, un rectangle peut être n'importe quoi, vraiment. Vous pouvez avoir une image qui est 20 centimètres de haut et un mètre de large si vous voulez. Il n'y a pas de limites. Un carré, au contraire, nous pose une contrainte. Il s'agit d'un concept pur, comme un cercle ou un triangle isocèle, si vous voyez ce que je veux dire. Un rectangle n’est qu’un carré sale, quand on y pense.
Pourquoi le format carré? Un carré est une forme élégante. C’est symétrique. Je veux dire, un rectangle peut être n'importe quoi, vraiment. Vous pouvez avoir une image qui est 20 centimètres de haut et un mètre de large si vous voulez. Il n'y a pas de limites. Un carré, au contraire, nous pose une contrainte. Il s'agit d'un concept pur, comme un cercle ou un triangle isocèle, si vous voyez ce que je veux dire. Un rectangle n’est qu’un carré sale, quand on y pense.
Je trouve le travail par Seb Kuper, publié dans notre dernier numéro, fascinant. Il n'a pas d’ appareil au format carré, mais un appareil photo numérique "normal". Néanmoins, il cadre ses images, dans sa tête, en carré, puis les recadre par la suite. Je vais devoir lui donner un de mes appareils photo carrés, pour voir ce qu'il est capable de faire avec !
Comment choisissez-vous les images qui sera publié? Prendre des photos, c’est facile. Prendre une bonne image n'est pas trop difficile. En prendre toute une série est déjà plus compliqué. C'est pourquoi nous recherchons des séries cohérentes plutôt que des images individuelles. Nous voulons que les photos soient prises avec la tête et les yeux. Et avec le coeur aussi, bien sûr.
Comment choisissez-vous les images qui sera publié? Prendre des photos, c’est facile. Prendre une bonne image n'est pas trop difficile. En prendre toute une série est déjà plus compliqué. C'est pourquoi nous recherchons des séries cohérentes plutôt que des images individuelles. Nous voulons que les photos soient prises avec la tête et les yeux. Et avec le coeur aussi, bien sûr.
Nous évaluons aussi la qualité des textes qu’on nous envoi. Nous ne sommes pas à la recherche de mots difficiles ou d’une écriture académique (ou de poésie trop gonflé). Nous sommes à la recherche de déclarations d'amour.
Puis, quand nous avons une première tri, on regarde toutes les séries ensemble, pour avoir un cohérence dans l’ensemble dans le magazine. Parfois, nous avons un invité spécial, comme Roger Ballen en numéro 1,4 ou Kimiko Yoshida en numéro 1.3: des photographes qui ont déjà fait du chemin sur la scène mondiale. Des gens connus, des débutants, des amateurs, de la pellicule, du numérique, quelques portraits, du photo-journalisme, de l’architecture, un peu de tout... Tout en carré.
Bientôt il y aura Squarebook #1! 120 pages de carrétude.
Hur började det hela? I själva verket var det så att jag hela tiden fick avslag per mail från olika konstgallerier. Till slut fick jag nog och började organisera mina egna lokala utställningar. Sedan satte jag ihop en grupputställning i Grenoble, Frankrike. Det ledde till att jag blev upptäckt av ett galleri i London och fick ställa ut där, sedan kom Ryssland och Paris. Så när jag insåg att jag ville se mer fotografi av kvadratiskt format, men att det knappt fanns någon plats för det, beslöt jag mig för att starta min egen tidning också!
Egentligen är det inte så komplicerat. Det är mycket arbete, och det tar tid, men när man en gång har en fungerande organisation, är det inte så svårt. Jag hade turen att träffa Yves Bigot i Grenoble, Frankrike, som gick med på att bli vår formgivare. Sedan frågade jag Johanna Schoeffert, som hade formgivit mina böcker och min hemsida, om hon ville ta sig an webdelen av tidningen. Carine Lautier kom med för att syssla med PR och Clara Forest, slutligen, blev vår korrläsare. Sedan har några till personer kommit med i projektet, folk som undrat om vi behöver hjälp.
Eftersom det hela är nätbaserat, finns ingen reell kostnad med förutom tid och ansträngning. Vi betalar för domännamnet och det är allt. Vi har våra möten via Skype eller e-post, vi kan nå ut globalt och vi är flerspråkiga (även om vi inte finns på svenska än, hehe).
Varför det kvadratiska formatet? En kvadrat är en elegant form. Den är symmetrisk. Jag menar, en rektangel kan se ut hur som helst. Du kan göra en bild som är 20 centimeter hög och en meter bred om du skulle vilja. Det finns ingen yttersta gräns. En kvadrat, däremot, är en begränsning. Den är ett rent koncept, som en cirkel eller en likbent triangel, om du förstår vad jag menar. En rektangel är en solkig fyrkant, helt enkelt, när man grubblar på saken.
Varför det kvadratiska formatet? En kvadrat är en elegant form. Den är symmetrisk. Jag menar, en rektangel kan se ut hur som helst. Du kan göra en bild som är 20 centimeter hög och en meter bred om du skulle vilja. Det finns ingen yttersta gräns. En kvadrat, däremot, är en begränsning. Den är ett rent koncept, som en cirkel eller en likbent triangel, om du förstår vad jag menar. En rektangel är en solkig fyrkant, helt enkelt, när man grubblar på saken.
Seb Kupers bilder, i det senaste numret, är fascinerande, tycker jag. Han har ingen kamera som tar kvadratiska bilder, utan en helt vanlig digitalkamera. Ändå konstruerar han bilderna i kvadratiskt format i huvudet, och beskär dem efteråt. Jag skulle vilja ge honom en av mina kvadratiska kameror för att se vad han gör med den!
Hur väljer ni ut de bilder som blir publicerade? Ta bilder är lätt. Ta en bra bild är inte alltför svårt. Ta en hel serie av dem är redan mer komplicerat. Det är därför vi letar efter sammanhängande serier snarare än enskilda bilder. Vi vill ha foton som är tagna både med huvudet och ögonen. Och med hjärtat också, förstås.
Hur väljer ni ut de bilder som blir publicerade? Ta bilder är lätt. Ta en bra bild är inte alltför svårt. Ta en hel serie av dem är redan mer komplicerat. Det är därför vi letar efter sammanhängande serier snarare än enskilda bilder. Vi vill ha foton som är tagna både med huvudet och ögonen. Och med hjärtat också, förstås.
Vi bedömer också kvaliteten på de texter folk skickar in. Vi tittar inte efter svåra ord eller akademiskt språk (eller uppblåst, självupptagen poesi). Vi letar efter uttryck för kärlek.
Sedan när vi har ett första urval, ser vi på alla serierna tillsammans, för att få en genomgående linje i tidningen. Ibland har vi med en gästande stjärna, som Roger Ballen i nummer 1.4 och Kimiko Yoshida i nummer 1.3: folk som redan har kommit en bit på den internationella fotoscenen.
Så, i slutänden, blir det kända människor, nybörjare, amatörer, film, digitalt, lite porträtt, fotoreportage, arkitektur, lite av allt… som är fyrkantigt.
Aucun commentaire:
Enregistrer un commentaire