2010/02/17

Dieppe, vernissage et gastro/and stomach flu/och kräksjuka

Blandine dressing the table/Blandine met la table/Blandine dukar

One of the walls at the Art café/Un des murs d'Art Café/En av utställningsväggarns på Art café

Art Café du Ravelin

Isabelle André at the/du/från Art Café

Thanks to a trekking friend, Isabelle, I had the oppurtunity to expose my photos at the Art Café du Ravelin in Dieppe - a café staffed by mentally handicaped adults - where she is working as a team manager.
So, Saturday I took the train up north with my work well packed in a large Ikea bag (could be counted as a politically controversial act here, since there's a big strike among the french workers at the swedish furniture giant, but those bags are really the best!).
Everything was great at first. I spent the week-end drinking champagne, eating Coquille St Jaques, enjoying hot chocolate aux Tribs' and taking fine walks in the Normandy woods with my friends.
Monday morning I went along to Isabelle's work to hang the show. I felt a somewhat nauseous, but figured it was just a little stress. Went for a walk after lunch to take some photos of the harbour and there - all the food came up again.
The opening was not a very pleasant experience. During the opening speach prepared for me, I had to rush out to puke. It was frustrating being so well recieved, and hardly able to participate at all. Two photos of me looking very sick will perhaps appear in the local papers. Some incoherent stuff I told a journalist might show up in text. Well, I guess there's always a second chance, but right now, I'm just feeling very disappointed.
A big thank you anyhow to everybody at the Art café. I wish that I had been able to eat those muffins - they looked sooo delicious!

Grâce à une amie de randonnée, Isabelle, j'ai eu la possibilité d'exposer mes photos au Art Café du Ravelin à Dieppe - un café pourvu en personnel des handicapés mentaux adultes - où elle travaille comme chef d'équipe.
Alors, samedi, j'ai pris le train vers le Nord de la France avec mon travail bien emballé dans un gros sac Ikea (acte potentiellement provocante, vu la situation de grève des ouvriers du géant fournisseur de meubles suédois, mais ce sont des sacs vraiment génials !).
Au début, tout allait à merveille. J'ai passé le weekend à boire du champagne, manger des coquilles saint jaques, siroter du chocolat chaud aux Tribs' et faire des promenades sympas dans le forêt normand avec mes amis.
Lundi matin, j'ai accompagné Isabelle à son travail pour monter mon expo. J'avais un légèr mal au cœur, mais je prenais ça pour de la traque. Après le déjeuner, je suis sortie prendre quelques photos du port et là - tout le repas est ressorti.
Le vernissage n'était pas un expérience très agréable. Pendant le discours d'ouverture qui m'était préparé, j'étais obligé de sortir vomir. C'était frustrant que malgré un si bon acceuil, je ne pouvais guère participer. Deux photos de moi avec un air malade vont peut-être apparaître dans la presse locale. Des choses incohérents que j'ai murmuré à un journaliste aussi. Bon, il paraît qu'il y a toujours une prochaine fois, mais pour l'instant je suis quand même très déçu.
Un grand merci tout de même à tout le monde au Art Café. J'aurais tellement voulu déguster ces muffins qui avait l'air si bons !

Tack vare en fotvandrarkompis, Isabelle, erbjöds jag möjligheten att ställa ut mina foton på Art Café du Ravelin i Dieppe - ett kafé bemannat av mentalt handikappade vuxna - där hon arbetar som personalchef.
Så, i lördags tog jag tåget till norra Frankrike med mina alster väl inslagna i en stor Ikea-kasse (möjligtvis en politiskt provocerande handling, med tanke på den pågående strejken bland de franska arbetarna hos den svenske möbeljätten, men det är ändå världens bästa kassar!).
Till att börja med gick allt enligt planerna. Jag tillbringade helgen med att i goda vänners lag sippa champagne, äta pilgrimsmusslor, dricka varm choklad aux Tribs' och gå på trevliga promenader i den normandiska skogen.
Måndag morgon följde jag med Isabelle till hennes jobb för att hänga utställningen. Jag kände mig lite illamående, men tog detta för vanlig nervositet. Efter lunchen begav jag mig ut för att ta bilder av Dieppes hamn och där - kom hela måltiden upp igen.
Vernissagen var en jobbig upplevelse. Under inledningstalet till mig, var jag tvungen att springa ut och kräkas. Jag blev så väl mottagen, och det var verkligen frustrerande att knappt kunna delta. Två foton av mig med en sjuklig uppsyn kan eventuellt dyka upp i lokalpressen. Några febriga uttalanden nedteckande av en journalist likaså. Jo, det sägs att man alltid får en ny chans, men just nu känner jag mig bara väldigt besviken.
Ett stort tack hursomhelst till alla på Art Café. Jag hade gärna velat smaka de där muffinsarna som såg så goda ut!

1 commentaire:

  1. les muffins étaient délicieux... oui il y aura une prochaine fois !
    Isabelle

    RépondreSupprimer