Photography in/Photographie à/Fotografi i Paris - what to see?/choses à voir/vad ska man se?

Hervé Guibert show/expo/utställning at the/à la/på MEP

Sometimes friends coming to Paris for the weekend, ask me what to see. Here's my special photography list for the french capital.

Parfois des amis venus à Paris pour le week-end, me demande ce qu'il faut visiter ici. Voici ma liste spécial photo pour la capitale française.

Ibland undrar vänner som besöker Paris över helgen, vad man ska passa på att se. Så här kommer min speciella foto-lista för den franska huvudstaden.

"Il faut avoir un putain de méthode, sinon t'es mort"

"You need a fuckin' method, otherwise you're dead"

"Det krävs en djävla metod, annars är du död"

Krakote at the/à l'/på EMI-CFD

With good friend Krakote, I tonight visited the open house of the EMI-CFD school in central Paris. This is not a regular photo school, but a school of journalism with a photo-journalism course. It has a very good reputation, since about one fifth of the active force in France has been studying here, and a lot of Prix Niépce awards has been given to former students. Each year around 250 people go through several tests to grab one of the twenty or so places, so the competition is rough. The students accepted mostly have either a photographer or a journalist experience behind them, and the goal in the end is to master all medias, from print to web documentary, and to be able to answer the question "Which story and for whom". Because being a photo journalist, or any kind of freelancer, is a hard and lonely life, where you have no one else to depend on. Thus, as we were told tonight, you need a fuckin' method to survive. 
For those interested, there is another open house at the EMI-CFD on the 26 of April. 

Avec ma copine Krakote, on est allé ce soir aux portes ouvertes de l'école EMI-CFD dans le cœur de  Paris. Ceci n'est pas n'importe quelle école photo, mais une école de journalisme avec une formation de photo journaliste. On a une très bonne réputation, car en France, un cinquième des actives du métier viennent d'ici, et le Prix Niépce a souvent été attribué aux anciens élèves. Chaque année, environ 250 personnes font des tests pour gagner une des vingtaines de places, alors il y a une rude compétition.  Les étudiants qui sont acceptés ont pour la plupart déjà une expérience en tant que photographe ou de journaliste, et le but à la fin de la formation, c'est de maîtriser tous les médias, du print au web documentaire, et de pouvoir répondre à la question "Quelle histoire et pour qui ?". Parce qu'être photo journaliste, ou n'importe quel métier en free-lance, c'est une vie solitaire et dure, où tu ne dépends que sur toi-même. Donc, comme on a appris ce soir, il faut une putain de méthode pour survivre. 
Pour ceux qui sont intéressés, il y a une autre portes ouvertes à l'EMI-CFD le 26 avril. 

Med min goda vän Krakote, besökte jag ikväll öppet hus på skolan EMI-CFD i centrala Paris. Det här är inte någon vanlig fotoskola, utan en journalistskola med en utbildning i fotojournalistik. Den har ett mycket gott rykte, för en femtedel av den aktiva yrkeskåren i Frankrike har gått här, och det kända Prix Niépce har ofta tilldelats tidigare elever. Varje år genomgår runt 250 personer olika test för att knipa en av de drygt 20 platserna, så konkurrensen är stenhård. De som kommer in har oftast redan en kompetens som journalist eller fotograf, och målet då man avslutar utbildningen är att behärska såväl tryckta medier som t.ex. webdokumentärer, och att kunna svara på frågan "Vilken historia och för vem". Att sedan ta sig fram som fotojournalist, eller vilket som helst annat frilansyrke, är ensamt och tufft, där du bara har dig själv att luta dig mot. Så, vilket vi alltså fick höra ikväll, "det krävs en djävla metod för att överleva".

För de som känner sig hugade, blir det ytterligare ett öppet hus på EMI-CFD den 26 april.

24h in Le Havre/au Havre/i Le Havre

I'm back from a quick visit to Le Havre and the opening of photo festival Areyouexperiencing…

Je viens de rentrer du Havre et l'inauguration du parcours photo Areyouexperiencing… 

Jag har precis kommit hem från Le Havre och invigningen av fotofestivalen Areyouexperiencing…

Jean-Christian Bourcart at/chez/på Galerie VU

Ce que j'aime dans la photo de Jean-Christian Bourcart, c'est bien sûr son humanisme, mais avant tout je m'identifie avec sa curiosité. Comme quand il va dans le coin le plus dangereux des États-Unis pour tenter l'approche humaine, ou quand il filme en camera caché ses rencontres avec des voyantes. Un peu dingue, presque. Si on ose le dire.

What I like about the photography of Jean-Christian Bourcart, is of course his humanism, but what I most identify with, is his curiosity. Like when he visits the most dangerous spot in the United States to approach the locals, or when he is filming with a hidden camera his meetings with psychics. A little crazy, almost. If I dare say so.

Vad jag gillar med Jean-Christian Bourcarts fotografi, är förstås hans humanism, men det jag framför allt känner igen mig i, är hans nyfikenhet. Som när han beger sig till USAs mest farliga plats för att lära känna människor, eller när han smygfilmar sina möten med klärvoajanta. Lite galet, nästan. Om man nu får säga så. 

Post Workshop/Après le stage/Efter workshopen

Some of my self portraits/Une sélection de mes autoportraits/Ett urval av mina självporträtt

So what do you do when a workshop is over? When you have unpacked your bag and looked through the new files on your computer? You keep on working!!!
Following this good advice from Anders Petersen and JH Engström at the workshop in Las Palmas,  I put out all my old selfportraits on the floor chez moi and started to arrange them. One pile for yes, one for no and another one for maybe. Above are the yes of the moment, as well as some maybes. Some more images are to come, when I have looked through my harddrive again. The goal? I don't know. A book, an exhibition or a slidehow. Or all three. Or simply just a little more order and structure in my own head. We'll see.

Alors, qu'est-ce qu'on fait quand on rentre d'un stage photo ? Après avoir vidé sa valise et regardé tous les nouveau fichiers sur son ordi ? On continue à bosser!!!
Avec ce bon conseil d'Anders Petersen et JH Engström du stage à Las Palmas, j'ai mis tous mes anciens selfs au sol dans mon appartement, et j'ai commencé par les trier. Un tas pour oui, un pour non, et un autre pour peut-être. Ci-dessus vous voyez les oui en ce moment, et quelques peut-êtres. Il y en a d'autres images à venir, après que j'ai fait encore une recherche sur mon disque dur externe. Le but ? J'en sais rien. Un livre, une expo ou un diaporama. Ou tous les trois. Ou peut-être juste une façon de ranger dans ma tête. À voir.

Så vad gör man då man kommer hem efter en fotoworkshop? När man tömt resväskan på dess innehåll och tittat igenom de nya filerna på datorn? Man fortsätter att jobba!!!
Med detta goda råd från Anders Petersen och JH Engström på workshopen i Las Palmas, spred jag ut alla mina gamla självporträtt på golvet hemma, och började sortera dem. En hög för ja, en för nej och en för kanske. Här ovan ser ni det som för närvarande är ja, och så några kanske. Det kommer fler bilder när jag hunnit gå igenom min hårddisk ordentligt. Målet med det hela? Jag vet inte riktigt. En bok, en utställning eller ett bildspel. Eller alla tre. Eller kanske bara lite mer ordning i huvudet. Vi får se.

Shots Magazine & Edoardo Pasero

 

I just recieved a fresh copy of Russell Joslin's Shots magazine in the mail. The theme of No. 111 is "The Body". As usual printed all in black and white, I find this issue indeed visually challenging. It contains the work of a great number of upcoming photographers, with special features on Teresa Flowers and Bjørn Sterri.

To my great pride, a friend from workshops in Fez and Las Palmas, Edoardo Pasero, is having one of his excellent photos on the cover (above). Edoardo a Milan based photographer, he initally went there from his hometown to study philosophy. His work is mainly based on personal documentary and portrait, and he has just started a collaboration with the italian agency Prospekt. About his work, he tells us:
"In portrait I concentrate on the body and its presence. In fact, the new series I'm working on at the moment, "Persona", is about the human body and its endless ways of modification and alteration."
With a special talent for portrait and a style of his own to visualize the darker sides of life, I am sure that Edoardo is destined for big stuff, so keep an eye out for his work.

Je viens de recevoir le dernier numéro de Shots magazine, revue édité par Russell Joslin, dans ma boîte à lettres. Le thème du No. 111 est "Le corps". Comme d'habitude imprimé entièrement en noir et blanc, je trouve ce numéro particulièrement intéressant. On y trouve des nombreux photographes qui montent, ainsi que des entretiens avec Teresa Flowers et Bjørn Sterri.

À ma grande fierté, une image superbe, dont l'auteur est un ami des stages photo à Fès et à Las Palmas, Edoardo Pasero, se trouve sur la couverture (ci-dessus). Edoardo est un jeune photographe basé à Milan, où il est venu de sa ville natale pour étudier la philosophie. Son travail se centre sur le documentaire personnel et le portrait, et il vient de commencer une collaboration avec l'agence italien Prospekt. À propos de ses photos, il nous dit:
"En portrait, je me concentre sur le corps et sa présence. En fait, la nouvelle série sur laquelle je travaille en ce moment, "Persona", parle du corps humain et ses manières interminables de se modifier et s'altérer."
Avec un talent particulier pour les portraits et un style bien à lui pour visualiser les côtés sombres de notre existence, je suis sûre que Edoardo va aller loin, donc suivez bien son travail.

Senaste numret av Shots magazine, fototidning utgiven av Russell Joslin, damp precis ned i brevlådan. Temat i No. 111 är "Kroppen". Som vanligt tryckt helt i svartvitt, upplever jag det här numret som speciellt visuellt spännande. Här finns bilder från en mängd fotografer på uppgående, samt intervjuer med Teresa Flowers och Bjørn Sterri.

Till min stora stolthet, pryds omslaget denna gång av en fantastisk bild (ovan), tagen av en vän från workshopparna i Fez och i Las Palmas, Edoardo Pasero. Edoardo är en Milano-baserad fotograf, som ursprungligen flyttade dit från sin hemstad för att plugga filosofi. Hans fotografiska arbete koncentrerar sig kring den personliga dokumentären och porträttbilder, och han har just börjat ett samarbete med den italienska agenturen Prospekt. Angående sitt senaste projekt berättar han:
"I porträtten koncentrerar jag mig på kroppen och dess närvaro. Min nya serie handlar i själva verket om människokroppen och dess oändliga sätt att kunna förställa sig och förändra sig."
Med en särskild talang för porträtt och en egen stil när det gäller att avbilda de mörkare sidorna av vår tillvaro, är jag säker på att Edoardo kommer att gå långt. Håll ett öga på hans fotografi.

Thank you!/Merci!/Tack!

The workshop is over and I am going home to Paris tomorrow. It was a fantastic thing, the organizers as well as the participants put so much energy into it, and I think the final exhibition surprised us all because of the creative images we were able to produce in just a few days, everyone in their own style.
First of all thanks to Anders Petersen and JH Engström for sharing their knowledge and their love of photography.
I would then like to give Lorena and Ary a big hug, because they are such lovely people, they made this workshop possible, and I wish them lots of success with their Insightsproject.
Last but not least: Natasja, Joao, Eduardo, Federica, Manos, Trisha, Leif, Monia, Edwin, Catherine, Julia, Anouk, Mengxi and Anna: I am truly priveliged to have met you, I'm impressed with your talent and I hope to see you again really soon. Double kisses to you all!

Le stage est terminé et je vais rentrer à Paris demain. C'était passionant, les organisateurs autant que les participants se sont mis à fond, et notre exposition finale à sans doute surpris nous tous par la qualité et la créativité des images qu'on a été capable de produire en juste quelque jours, chacun photographe avec son style bien à lui.
D'abord je tiens à remercier Anders Petersen et JH Engström pour le partage de savoir et la transmission de leur amour pour la photographie.
Après, j'embrasse très, très fort Lorena et Ary, parce qu'ils sont des gens formidables, qu'ils ont rendu ce stage possible, et je leur souhaite beaucoup de succès avec leur projet, le Insightsproject.
Dernièrement : Natasja, Joao, Eduardo, Federica, Manos, Trisha, Leif, Monia, Edwin, Catherine, Julia, Anouk, Mengxi et Anna: Je suis sincèrement priveligiée d'avor fait votre connaissance, je suis si impressionnée par votre talent et j'espère qu'on se reverra très bientôt. Double kisses à vous tous !

Workshopen är avslutad och imorgon tar jag flyget tillbaka till Paris. Det har varit en otrolig upplevelse, organisatörer såväl som deltagare har gett järnet, och vår avslutningsutställning tror jag överraskade oss alla positivt, med tanke på dess kvalitet och kreativitet, i bilder som vi lyckats producera på bara några dagar, var och en i sin stil.
Först av allt vill jag tacka Anders Petersen och JH Engström för att ha delat med sig av den kunskap de har och också kärleken till fotografiet.
Sedan vill jag ge en stor kram till Lorena och Ary, därför att de är så underbara människor, för att de lyckats genomföra den här workshopen så bra och jag önskar dem all lycka med deras projekt, Insightsproject.
Sist men inte minst : Natasja, Joao, Eduardo, Federica, Manos, Trisha, Leif, Monia, Edwin, Catherine, Julia, Anouk, Mengxi och Anna: Jag är genuint tacksam att ha lärt känna er, jag beundrar er talang och jag hoppas att vi ses igen mycket snart. Double kisses till er alla!

My roomie/Ma colocataire/Min rumskompis

This is the immensely talented photographer Natasja Fourie that I shared rooms with during the JH Engström/ Anders Petersen workshop. The photo behind her is from our final exhibition at the Insightsproject. It is a portrait Natasja took of me, with the view from our hotel just off the Parque Santa Catalina in Las Palmas.

Voici une photographe avec énormement de talent : Natasja Fourie avec qui j'ai partagé ma chambre pendant le stage photo de JH Engström et Anders Petersen. La photo derrière elle se trouve à notre exposition de fin de stage, dans les locaux des Insightsproject. Peut-être que vous me reconnait sur ce portrait pris par Natasja, avec la vue de notre hôtel, à côté de la Parque Santa Catalina à Las Palmas.

Det här är den mycket begåvade fotografen Natasja Fourie som jag har delat rum med under workshopen med JH Engström och Anders Petersen. Bilden bakom henne hänger på vår avslutningsutställning i Insightsproject lokaler, och som ni kanske ser är det ett porträtt av mig, fotat av Natasja, med utsikten från vårt hotell bredvid Parque Santa Catalina i Las Palmas.

The photographic family/La famille des photographes/En familj av fotografer

It's been the most intense week here in Las Palmas at the Anders Petersen/JH Engström workshop, organized by the Insightsproject. The keyword has been Identification and the many forms and shapes that can take on in order to work visually. We have been talking about getting closer, giving and taking, the importance of being horrible, learnt what could be a double-yes or a rock'n'roll-trap in an image, and so on. I met so many new and interesting people and I will tell you about those later on in this blog. Now I have to get ready for the exhibition this night that will show the progress that each of us has done this week.
Above you see what was defined as our "photographic family" during this week. The photographers that influence us and that we can relate too. Get inspired!

Quelle semaine intense ici à Las Palmas au stage photographique d'Anders Petersen et JH Engström, organisé par le Insightsproject. Le mot clé était l'identification et toutes les formes cela peut prendre pour nous aider à communiquer visuellement. On a dit qu'il faut s'approcher de son sujet, parlé du donnant-donnant, l'importance d'être horrible, on a identifié les deux-fois-oui et les pièges rock'n'roll dans les photos, etc. J'ai rencontré tant de gens intéressants et je vais vous en parler plus tard dans ce blog. Maintenant il faut que je me prépare pour l'expo de ce noir où l'on va montrer les progrès faits par chacun cette semaine.
Ci-dessus vous voyez des exemples de ce qu'on a définie comme notre "famille photographique" au fur et à mésure cette semaine. Les photographes qui nous influencent et auxquelles on se sent proches. Laissez-vous vous inspirer !

Vilken intensiv vecka det har varit här i Las Palmas under workshopen med Anders Petersen et JH Engström, organiserad av Insightsproject. Nyckelordet har varit identifikation och alla de former denna kan ta för att hjälpa oss att nå fram bildmässigt. Vi har pratat om vikten av att vara nära det man vill avporträttera, om att ge och ta, vikten av att våga vara förskräcklig, vi har rett ut vad som är ett dubbel-ja eller en rock'n'roll-fälla i en bild etc. Jag har mött så många underbara och intressanta människor och jag kommer att presentera dem senare i den här  bloggen. Nu måste jag förbereda mig för utställningen vi ska ha ikväll för att visa vilka framsteg vi gjort under veckan.
Här ovan ser ni exempel på vad vi identifierat som vår "fotografiska familj" under veckan som gått. De fotografer som influerar oss och som vi känner oss nära. Låt er inspireras!

Postcard from/Carte postale de/Vykort från Las Palmas

A postcard from the carnaval in Las Palmas, Canary Islands, where I'm doing a workshop with Anders Petersen and JH Engström organized by Insightsproject. A very exciting experience! I tell you more later on.

Une carte postale du carnaval à Las Palmas, Les Canaries, où je suis allée pour faire un stage avec  Anders Petersen et JH Engström organisée par Insightsproject. Une expérience formidable! Je vous en dira plus dans quelques jours.

Ett vykort från karnevalen iLas Palmas, Kanarieöarna, där jag befinner mig för att delta i en workshop med Anders Petersen och JH Engström ordnad av Insightsproject. Vilken fantastisk upplevelse! Jag berättar mer lite senare.

It's in/C'est dans/I Réponses Photo

Areyouexperiencing, the photo festival in Le Havre where I'll show my work in the end of this month. Extract from the last issue of Réponses photo.

Areyouexperiencing,  le parcours photo au Havre où j'expose mon travail à la fin de ce mois-ci. Du dernier numéro de Réponses photo.

Areyouexperiencing, fotofestivalen i Le Havre där jag ställer ut mina bilder i slutet på den här månaden. Klipp från senaste numret av Réponses photo.

A woman, a house and a veil/Une femme, une maison, une voile/En kvinna, ett hus och en slöja

Photo: Karin Crona

Last weekend I was off to Normandy with my friend Stef, who has bought a big house over there in need of a good renovation. As there is nothing more photogenic than an old, decayed house with its handpainted wallpapers coming off, I proposed to Stef she would model for me in it. I took some shots of myself too, to share the pain of taking off your clothes when the temperature is little over zero! In my bag, I had 15 meters of fabric, something in between a curtain and a bride's veil, that I had brought to play around with. The result? Some fantastic shots, but sorry, not destined for the internet. I'm participating in a contest, though, with a series from this photo session, so keep your fingers crossed for me!

Le weekend dernier, je me suis cassée pour aller avec ma copine Stef en Normandie, où elle a acheté une grande maison, mais qui a besoin d'une bonne rénovation. Comme il n'y rien plus photogénique qu'une vieille maison délabrée avec des papiers peints fabriqués main, qui tombent, je lui ai proposé de faire des photos d'elle dedans. J'en ai fait de moi-même aussi, pour partager la souffrance de poser sans vêtements quand le température est à peine au-dessus de zéro ! Dans mon sac, j'avais apporté 15 mètres de tissu, entre rideau et voile de mariée, pour jouer avec. Le résultat ? Quelques images pas mal, mais désolée, pas à mettre sur Internet. Par contre, je les ai soumis à un concours photo, donc on croise les doigts!

I helgen bar det av till Normandie med min kompis Stef som har köpt ett stort hus där, i behov av grundlig renovering. Eftersom det inte finns något mer fotogeniskt än ett gammalt förfallet hus med handmålade tapeter som lossnat från väggarna, föreslog jag Stefani att vi skulle ta en serie bilder av henne där inne. Jag tog en hel del av mig själv också, för att dela upplevelsen lidandet av att posera utan kläder i en temperatur knappt över nollstrecket ! I väskan hade jag med mig 15 meter tyll, någonstans mellan gardin och brudslöja, som rekvisita. Resultatet? En serie bilder som jag är helnöjd med, men tyvärr inte ämnade för internet. Däremot har jag skickat in dem till en fototävling, så håll tummarna för mig!

Paris Cookbook Fair/Festival du livre culinaire/kokboksmässa

Out of sheer gluttony, I went to the Paris Cookbook Fair, where you’re invited to taste with your eyes. I didn't only find cooking books, there were also photo exhibitions as well as tattooed dancers from the Pacific.

Par pure gourmandise, je suis allée au Festival du Livre Culinaire à Paris. Où on mange littéralement à l'œil. À part les bouquins de cuisine, j'ai aussi vu des expos photos et des danseurs tatoués du Pacifique.

Av ren och skär frossarlusta, besökte jag Paris kokboksmässa. Där du inte bara provsmakar utan också får titta dig mätt. Förutom kokböcker finns här både fotoutställningar och tatuerade dansare från Stilla havet.